785.
Alltså nej, jag kan väl inte påstå att jag är nöjd med mitt liv som det ser ut nu, inte alls. Förtillfället är jag pank och har inte råd med några nya kläder, så jag får gå runt och se ut som nån som blivit tappad bakom en sten. Mitt hår är äckligt och det spelar ingen roll om det är platt eller rakt. Jag har ingen foundation. Jag är missövd. Jag pluggar konstant och har aldrig tid med kompisar längre, och det är nog det som är värst. Och att jag inte har någon ork, någon lust eller att jag aldrig känner mig glad längre, är väl inte heller något som känns sådär toppen. Jag känner hur jag är tråkig, och reserverad hela tiden. Så brukar jag inte vara. Eller? Att pendla tar också enormt mycket ork också, såhär på vinterhalvåret är jag aldrig ute och träffar solen längre. Då jag åker på morgonen är det mörkt, och då jag kommer hem likaså. Den som aldrig gjort det, vet inte hur jävla det tar på krafterna att åka sådär 2 timmar buss varje dag. Man blir trött trött trött. Men jag tror allt beror på anpassningen; jag måste vänja mig med allt det nya, de nya människorna, nya studietekniken, nya korta dagarna och de nya kraven som ställs. Allt är ovant och det gör mig spänd, så enormt mycket energi går åt det. Men anpassningen blir bättre och bättre.
Förlåt att jag är osocial men jag känner hur det blir bättre.
puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar