Första december

Skolkatalogen kom idag. Och nej fan det var inte kul. Varför i helvete ska jag alltid vara så ful ? Ser jag alltid ut så, slappt tjockt ansikte, ihopsjunkna olika stora ögon, mörka ringar och ett fult fult leende. Visar jag mig bland folk sådär?

Det är så hemskt att se sanningen i vitögat. Man kan redigera bilder hur mycket som helst och använda som vinsningsbild, verka söt inför människor man inte känner. Man kan ge ut sin fina, uppklädda redigerade sida av sig själv så att människor inte ska veta hur man egentligen är. Men bakom dedär redigerade bilderna döljer sig egentligen bara ett trött missbildat ansikte med två fula fula ögon och ett leende som avslöjar sneda framtänder.

Varför tror jag att jag någon gång ska få någon? Varför tror jag, när någon tittar, att han kanske tittar på mig? Varför tror jag det, när jag sedan får hem fotografierna som är tagna utan redigering, och som visar sanningen. Inte den bild jag ser i spegeln då jag stirrar med ögonen och plutar med läpparna för att tro att såhär ser jag ut, nej, sanningen. Den där fula jobbiga som gör att man får tårar bakom ögonen och känner att nej, jag ska aldrig visa mig bland människor igen.