Ikväll är ja en mycket glad flicka, förstår ni. Franskan (eller största delen av den) bestod visserligen av hjärtklappning, darrande händer och ett pionrött ansikte. Men vafan.
- ja det är sant. Jag var så nervig att när jag skulle hålla i ett papper darrade.
Starka nerver, aight? ;)
Och sedan när jag gick till skåpen var mitt leende lika brett som jävla atlanten och mitt ansikte lika rosigt och rött som en julkula, och jag var lika spattig som en fyraåring på julafton.
Men alltså. Ååh!
- och jag har bestämt mig; inga fel. Perfekt!
Pennfacket kan dock alltid bytas ut, men wtf.
1 kommentar:
Jag är så glad för dej! Samma med luciagrejen :-D Och svär om det känns bättre sen ^^
Skicka en kommentar