Elena tolkade min dröm som jag drömde inatt och detta har startat igång världens aktivitet i skallen på mig nu. Funderar, tänker, känner, försöker komma till någon sorts slutsats. Gräver liksom igenom mina känslor och analyserar mitt beteende.
Och vad har jag kommit fram till? Vad är min slutsats?
Jao, att Elena hade mer jävla rätt än vad jag från början trodde.
Vissa gånger känns det som att nej, jag ger upp. Som att du vill ha mig ens?
Men jag klarar inte av att bara skita i det. Jag vill inte.
Du är så söt!
Nej, nu ska jag sluta. Känns så patetiskt efterhängset stalker-aktigt att skriva om det i bloggen. Nästan som att jag vill skryta om det eller hänga ut det. Men nej, så är det inte. Jag måste ju bara få ge utlopp för mina känslor nånstans. Vill inte vara dryg och snacka med alla om det, för dom är redan less på allt mitt prat och på mitt kärlekskranka fåneri.
PUSS
2 kommentarer:
Hej. Inte för att jag känner till din exakta situation eller så, men... fortsätt inte såhär. Jag vet inte varför jag skriver det här egentligen (eller så vet jag det för väl). Håll inte inne med dina känslor. Säg som det är NU, NU, NU hur pinsamt du än tycker det verkar. Jag lovar och svär att det känns en miljon gånger bättre efteråt, oavsett resultat. MEN, sluta inte använda bloggen som forum när du behöver ge utlopp för dina känslor - det är faktiskt otroligt bra, man får mer perspektiv på saker och ting.
Jag tror jag skriver det här för att jag känner igen mig i dig.
Bloggen är ett väldigt bra ställe att ge utlopp för sina känslor, så länge de inte är för personliga.
Och du skriver väldigt bra!
Höhö, ordverifiering: honing
Skicka en kommentar