Åh. Det känns som att jag fastnat. Du hälsar inte längre. Vad naiv jag var som trodde något, lixom. Varför ska jag vara så feg? Men jag får sån enorm hjärtklappning att jag inte kan höra vad jag tänker när du är i närheten. Jag kan inte kontrollera och lugna ner mig själv. Förstår inte hur du kan ha sån inverkan på mig. Blabla. Jag ska sluta tjata så. Men egentligen borde jag ge upp.
Men jag vill inte. Jag gillar dig. Jätte jätte mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar