Min lilla far ligger med hög feber och influensa. Jag undviker honom så mycket som möjligt för att inte bli sjuk. Stressfaktorn skulle bli enorm då.

Och helt plötsligt känns det som att livet har övertaget över mig,: Jag kan inte längre kontrollera vad jag kallar mitt liv och vad som händer i det. Den grund (även kallad trygghet) som jag alltid förlitat mig på, har nu dragits bort under mina fötter och jag vet inte vart jag ska landa, hur jag ska landa eller om jag kommer tappa balansen. Gränsen mellan kontroll och ovisshet är så tunn och just nu är det bara ett virrvarr av frågetecken. Jag har börjat undvika fakta, vill gärna inte prata eller fråga, utan låter det bara ligga i bakhuvudet, förvarar det där tills jag spricker eller nåt.
Vad kommer hända nu? Hur kommer mitt liv se ut sen? Och varför jävlas allting när något annat blivit bra?

Det är jävligt när man ser tryggheten gå i bitar under ens fötter.