Stjärnsmäll

Vi drar åt olika håll du och jag,
och du har inte längre plats för något unikt i ditt liv
Det är som att vi båda gett upp,
tappat hoppet, slutat blunda; allt har plötsligt blivit
till något defensivt.

Märker du det också?
Känner du av det så som jag?
För det värker och smärtar och känns i mig,
hela tiden,
och det är så svårt att vara jag.

Jag tror inte du uppskattar mig så som du gjorde förr,
och alla gånger jag har försökt var tydligen onödigt mod.
Men vi gör våra val, det verkar som att vi är överens
fast ingen av oss vill vara den som drog.

Så jag cyklar hem, ännu en kylig kväll.
Det värker i bröstet och jag inser hur jag trampat förgäves.
Du var min säkerhet så länge och du har lämnat mig naken nu.
Jag antar att vi orsakat en stjärnsmäll.

Jag tror inte du uppskattar mig så som du gjorde förr,
och alla gånger jag har försökt var tydligen onödigt mod.
Men vi gör våra val, det verkar som att vi är överens
fast ingen av oss vill vara den som drog.

- Amanda Nyberg