Min gnälliga inställning till matte tog en plötslig vändning idag då jag började med factorising (om än en vecka eller två efter alla andra.) Jag förstod! Allt var så logiskt. Bitarna föll på plats... Så, jag spred min lycka och gjorde även Anita lite glad. Eller så blev hon skitglad. Tycker lite synd om henne eftersom hon fick handskas med mina dåliga sidor under matten förra året.. gång på gång upprepade hon att "en dag släpper det, ska du se!" och jag grymtade bara till svar och såg ännu mer hatiskt på vår dåvarande lila, fula mattebok.
Men, som jag sa, nu har lyckan vänt och jag är inte längre ett frågetecken. Iallafall inte ett stort sådant. Förr var jag 18punkter stort ungefär, typsnitt Times New Roman. Nu är jag 16punkter stor ungefär. Och ett roligare, lyckligare typsnitt. (Har tyvärr inget exempel.)

Jag vet att ni alla älskar mina metaforer.
Nu är jag på ypperligt humör, så jag ska göra psykologi.

Sen blir det trevligt med middag hos Malin och Martin med Elena. Dom ska äta tonfisk och jag ska äta Kycklingmacka. Varför jag beter mig som en kräsen bortskämd unge är helt enkelt för att jag föråt mig på Tonfisk isomras och nu känner jag för att spy såfort jag ser geggan. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin får lust att äta det igen.
Sen är det poesiafton ikväll, det blir myspys det med! Men pga min scenskräck väljer jag att inte läsa upp något, även om många Winnerbäck texter ligger mig varmt om hjärtat. Aja, Malin löser det åt mig! Haha.

NU PSYKOLOGI.