Och tusen gånger förlåt för att jag inte är sådär superkul.
För att jag aldrig drar igång en skrattattack. (Förutom de gånger det är ett doldt gråtanfall).
För att jag inte skrattar lika hysteriskt som förr.
För att jag blivit så allvarlig.
För att jag ständigt ser det negativa och allvarliga i ting.
För att jag inte kan bjuda på mig själv.

Det är en jävla spärr som har dykt upp. Suck.