tisdag, juni 09, 2009

Det tar tid för tårar att torka
Så är det för var och en
Du måste igenom vintern
om du vill se sommaren igen

Dom svarta hålen öppnar sej
och du har ingenting att hålla dej i
Det du känt så väl är plötsligt främmande
Din egen röst går dej förbi
Till och med din röst går dej förbi

Men du är aldrig så ensam som du tror
Du är aldrig så ensam
Aldrig så ensam
Du är aldrig så ensam som du tror

1 kommentar:

Elena sa...

Fint! Men nöjd är jag över att jag inte kan ta till mig liknande texter längre. Eller, kan jag ju. Men har inget behov av att få tröst av sådant längre :)