Avslutning

För ni har tagit studenten, för ni har tagit studenten,
för ni har tagit studenteeeeeeen.
Fyfan vad ni är bra!

Igår var en otroligt lång dag, och en sorglig sådan också. Tyvärr upplevde jag den inte så sorglig förens idag, då det tillslut gått upp för mig att vissa av treorna träffar man kanske aldrig igen. Det suger lite.

Dagen igår började på skolan, med fika tillsammans med lärare och 07:orna. Sedan ägnades en hel del tid åt våra studenter då det delades ut stipendier och var utspring. Så fick vi kolla då alla traktorsläp passerade längst gatan i centrum. Det vanliga vid studenten, helt enkelt.
Så kramades folk hela tiden, överallt. Utom jag, för jag spelar macho. (Not). Grejen är dock den att jag inte har insett förens nu, under förmiddagen, att dom försvinner nu. För alltid, typ. Och NU får jag ångest. Suck.
Men jag önskar lycka till åt alla iallafall. Livet börjar efter studenten, förfan! :D

Sedan chillade jag och Elena hos Nina, åt hennes mat och grinade/skratt-attackade i hennes soffa. Blev sockerhöga, tog brandstegen ner för hennes hus och lekte Pirates of the Carribean, Twilight och Tarzan i lekparken. Det var nice fan.

Så kom folk, och så gick folk, och så socialiserade vi med tvåorna en stund och såg skräckfilm. (Höll än en gång på att somna). Och sen så mötte vi upp de nu lite gladare treorna på parkeringen utanför Åhléns.

Så.. Kvarnängen, kön utanför ICE osv osv.
Sedan nattlig middag på Frasses. Jag hann till och med lipa litegrann, av lättnad då. (Emma din jävel, lät mig gå med hjärtat i halsgropen hela kvällen.)
Och efter detta begav vi oss till Nina/Carro.
Jag stannade hos Carro efter att jag blivit förjävligt trött, bara sådär. Hade svårt att stå upp, t.o.m. Och eftersom jag känner mig själv vet jag att är jag trött blir jag ofta väldigt bitter, och det besparade jag de andra, haha. Så, somnade direkt på madrassen som Carro ordnat, vaknade inte ens av att Elena kom och la sig i soffan.
Och sen drömde jag om hela kvällen, som om den hände en gång till, haha. Sick.

Jag: SLÄNG DEN! SLÄNG DEN!
- poliser gör mig alltid nervös.

Två år kvar, chalalalala.
Två år kvar chaaalalalalala.