Pelikanen har flugit igen!

Pelikanen har flugit igen. Känns mycket vemodigt och sorgligt. Hela veckan har varit helt fantastisk och rolig, har fortfarande inte hunnit smälta allt roligt som har hänt!

Tisdagen var, som sagt, sjukt pirrig. Ett par minuter före papsen och jag skulle åka iväg till flygplatsen upprepade jag samma sak ett X antal gånger till min mor "Okej, mamma. Vi skiter i detta. Vi hämtar henne inte. Hon får ta första bästa plan hem!" Mamma suckade och skrattade. Påpekade att jag borde försöka kontrollera mina känslor. (Som om det vore möjligt?!) Iallafall, papsen och jag åkte iväg och plötsligt var vi framme på Kallax. Huxlux satt vi på ett par bänkar, och jag var så pass nerös att jag trodde att tarmarna vände sig in och ut i magen, eller, jag hade kunnat spy åtminstone. Det började röra på sig vid trapporna och folk komm nedgåendes en efter en. Jag stod som fastvuxen i marken av nevositet och spanade efter ett par orange-blå randiga benvärmare, men jag hittade inga. Lokalen började fyllas med folk och jag såg inte längre någonting från där jag stod, så motvillig och överfull av nervositet flyttade jag på sig att jag stod rakt framför trappen. Och plötsligt, nedgående och med en blick som vandrade runt runt i rummet kom Fian gående med ett par orange-blå randiga benvärmare på sig. Jag började gå mot henne, stel som en pinne och tänkte Vinka och le, vinka och le plötsligt hade även papsen hälsat och vi började gå ut mot utgången. Kom på nåt att säga.. kom på nåt att säga. "Såå.. hur gick det i Stockholm då?" och sedan pratade vi på lite stelt, bilresan hem var tyyyyst, men så fort vi kom in på NorraByn blev det aningen lättare. Kunde bryta tystnaden med att leka lite Guide. Väl hemma dumpade vi Sofias grejjer i mitt rum och åt sedan palt. Efter det tog vi oss en promenad upp till byn och köpte Naturgodis och Brämhults Hallon-Lime. Vid den tiden hade vi en del att prata om så det var inte alls pirrigt längre. Efter en promenad med en hel del fotografering från Fias sida, parkerade vi oss i sängen/soffan min och såg på "monty phyton - the holy grail", sen även "Armageddon". Båda filmerna var asbra. Måste införskaffa dem snarast.<3><>

Framme på Kallax fick vi hjälp av en tuff tant att checka in, sedan följde både jag och mor Sofia upp till gaiten. Där prövade vi parfymer så det stod härliga till! (Får hoppas att ingen astmatker traskade förbi just då, för isf hade denna/denne nog fått ett rejält anfall) Sedan var det hej och ajöss med Pelikanen aka Fian aka Gbg-fian aka Sofia aka Vänsterhanden aka pegasus_91 eftersom det var dags för henne att gå ombord. Lite ledsen dokumentation, en kram och sedan skilldes vi åt. Blev dock lite dramatiskt då jag kom på att jag glömt att ge Sofia brevet, så ungefär precis då hon var påväg att öppna dörren och gå tjöt jag "SOFIA! vänta!" och rusade sedan fram till incheckningsdisken. "Jag glömde ge dig denna. Det är brevet jag inte hunnit skicka!" pustade jag och räckte Fian ett prydligt ihoprullat papper med en rosett runt omkring" SEN skilldes vi åt.

Tog lite bilder på planet, sprang längst det långa glasfönstret ändå fram till Gaite 2 eller 3. Där tog det stopp. Rusade till min mor och sa "Vi skyndar oss ut så kanske jag får en bild på planet då det lyfter" aå stressade jag genom lokalen, nerför rulltrappan och ut på gatan. Tillslut fick jag en bild på det lyftande planet och mamma och jag kunde med gott samvete köra in till stan fö att inhandla converse. (Hittade dock inga. Varken på skokällarn, inter sport eller Team Sportia) tröstade mig själv genom att köpa en svart tröja med texten 'Everyone needs to be loved' samt en militärgrön/mörkrosa palestina sjal.
Kärlek på hög nivå<3>

Ha de bäst! /amanda


PS För den som undrar; på bilden, mellan det yttersta trädet och det höga metall-tornet ser man pelikanens flygpplan. DS