Inga ansikten är så rena och klara som de som tvättats i tårar.

Nu är det slut.
2 föreställningar igår och två idag, och nu är allt slut. Alla de veckor och timmar vi har lagt ned, har nyttjats under två korta, intensiva dagar. Alla de minnen vi skapat och nya kontakter vi har fått, är det enda som kanske riktigt stannar kvar.
Alla skämt, alla tabbar, all ilska, glädje och trötthet.
Nu är allt slut, och på måndag återgår vi till det vanliga.

Nu har forum varit vårt hem i ca2veckor, med intensiv träning från tidig morgon till sen kväll. Vi har lärt oss nya genvägar i dess katakomber och sprungit upp och ner för stentrappat vid logerna. Vi har suttit i 15-30minuter och blivit sminkade. Samma procedur varje gång; Underlagskräm, foundation, 3lager puder, skägg, ögonskugga, rynkor, och det vita, transparanta pudret. Sedan på med hatt, navel-höga brallor, skjorta, kavaj och käpp och sen iväg.
Dessutom har man haft 20kg vax i håret för att få det att ligga platt på skallen under hatten, om man vart snubbe.
Och nu, nu är allt slut.

Inget stressat spring bakom scenen, inget fniss, smyg, eller röstuppvärmning. Inget pep-talk på scenen och ingen samling/utvärdering i salongen. Inga omtagningar, inga nya idér från Johnnie eller Tommy. Inga torra skämt och inget svammel
Inget överdrivet skådespeleri, inget kostymrep. Ingen puls som går i hundraåttio, och inga "Breake a leg" före föreställningarna.

Nu kommer aldrig känslan av att stå bakom scenen och vänta på inledningen, samtidigt som introt till Gudfadern spelas och publiken kommer in, att komma. Nervositeten man hade är borta och all prestationsångest är försvunnen.
Vi kommer inte längre stå i en klunga nere i logerna och sjunga ut "MinneManneMonne - MinneManneMonne-MinneManneMonne" så många gånger man orkar.
Inget stående utgångsläge.
Ingen "Grönögda fröken Göransson köpte Jönköpingsveckoblad i hörnet hos Herr Göransson" eller "vars är min lilla mus, den är i papperskorgen"

Vi kommer inte höra Jennis, Anns och Majas klagande stämmor då "chopp-chopp" går för att ta lite "frisk luft" Inget mer "FIKA!!" då någons telefon ringer.
Man kommer tillochmed sakna Tommys låååånga osammanhängande tal (som dock kommer rakt från hjärtat) .
Hero, Beatrice, Carmen, Don Pedro, Benedikt, Don Juan, Claudio, Budbäraren, Pagen, Antonio, Margareta, Ursula, Broder Frans, Dogberry, Verges, Borachio, Elin, Leonato
är de namn vi svarat på under ett tag, men även dem kommer dö ut och är snart bara rollfigurer.

Det här har varit det bästa jag gjort under hela mitt liv. Nu ska jag gå och lägga mig, gråta ett tag innan jag somnar och sen drömma en massa drömmar om hur fantastiskt det har varit.
En del repliker kommer jag aldrig glömma.

"Min bäste vän Leonato, ni tar frivilligt på er en massa besvär, som andra bara försöker slippa!"
- Don Pedro, Nr1

"greven är varken ledsen eller glad, sjuk eller frisk, greven är bara lite lik en citron. Sötsur som den, och gulgrön som den, fast av svartsjuka"
- Beatrice, Nr1

"Åh, vad vågar inte människor, och vad är dem inte i stånd till att göra? Vad gör dem inte dagligen utan att veta vad de gör?!"
- Claudio, Nr2

"Ett rörande uttryck för en äkta rörelse! Inga ansikten är så rena och klara, som de som tvättats i tårar. För hur mycket vackrare är det inte att gråta av glädje, än att glädjas åt gråt?"
- Leonato, the one and only (Ok, det var ett skämt eftersom ajg ensam spelar leonato)

Jag kommer sakna min käpp, den har följt mig som en trogen vän den senaste tiden.
My soulmate <3

Måste ta ett kort...

Åh gud, jag kommer sakna ALLA som varit med i teaterprojektet -08 och gjort det till den underbara pjäs den är. Tack.