Pelikanen har flugit igen!

Pelikanen har flugit igen. Känns mycket vemodigt och sorgligt. Hela veckan har varit helt fantastisk och rolig, har fortfarande inte hunnit smälta allt roligt som har hänt!

Tisdagen var, som sagt, sjukt pirrig. Ett par minuter före papsen och jag skulle åka iväg till flygplatsen upprepade jag samma sak ett X antal gånger till min mor "Okej, mamma. Vi skiter i detta. Vi hämtar henne inte. Hon får ta första bästa plan hem!" Mamma suckade och skrattade. Påpekade att jag borde försöka kontrollera mina känslor. (Som om det vore möjligt?!) Iallafall, papsen och jag åkte iväg och plötsligt var vi framme på Kallax. Huxlux satt vi på ett par bänkar, och jag var så pass nerös att jag trodde att tarmarna vände sig in och ut i magen, eller, jag hade kunnat spy åtminstone. Det började röra på sig vid trapporna och folk komm nedgåendes en efter en. Jag stod som fastvuxen i marken av nevositet och spanade efter ett par orange-blå randiga benvärmare, men jag hittade inga. Lokalen började fyllas med folk och jag såg inte längre någonting från där jag stod, så motvillig och överfull av nervositet flyttade jag på sig att jag stod rakt framför trappen. Och plötsligt, nedgående och med en blick som vandrade runt runt i rummet kom Fian gående med ett par orange-blå randiga benvärmare på sig. Jag började gå mot henne, stel som en pinne och tänkte Vinka och le, vinka och le plötsligt hade även papsen hälsat och vi började gå ut mot utgången. Kom på nåt att säga.. kom på nåt att säga. "Såå.. hur gick det i Stockholm då?" och sedan pratade vi på lite stelt, bilresan hem var tyyyyst, men så fort vi kom in på NorraByn blev det aningen lättare. Kunde bryta tystnaden med att leka lite Guide. Väl hemma dumpade vi Sofias grejjer i mitt rum och åt sedan palt. Efter det tog vi oss en promenad upp till byn och köpte Naturgodis och Brämhults Hallon-Lime. Vid den tiden hade vi en del att prata om så det var inte alls pirrigt längre. Efter en promenad med en hel del fotografering från Fias sida, parkerade vi oss i sängen/soffan min och såg på "monty phyton - the holy grail", sen även "Armageddon". Båda filmerna var asbra. Måste införskaffa dem snarast.<3><>

Framme på Kallax fick vi hjälp av en tuff tant att checka in, sedan följde både jag och mor Sofia upp till gaiten. Där prövade vi parfymer så det stod härliga till! (Får hoppas att ingen astmatker traskade förbi just då, för isf hade denna/denne nog fått ett rejält anfall) Sedan var det hej och ajöss med Pelikanen aka Fian aka Gbg-fian aka Sofia aka Vänsterhanden aka pegasus_91 eftersom det var dags för henne att gå ombord. Lite ledsen dokumentation, en kram och sedan skilldes vi åt. Blev dock lite dramatiskt då jag kom på att jag glömt att ge Sofia brevet, så ungefär precis då hon var påväg att öppna dörren och gå tjöt jag "SOFIA! vänta!" och rusade sedan fram till incheckningsdisken. "Jag glömde ge dig denna. Det är brevet jag inte hunnit skicka!" pustade jag och räckte Fian ett prydligt ihoprullat papper med en rosett runt omkring" SEN skilldes vi åt.

Tog lite bilder på planet, sprang längst det långa glasfönstret ändå fram till Gaite 2 eller 3. Där tog det stopp. Rusade till min mor och sa "Vi skyndar oss ut så kanske jag får en bild på planet då det lyfter" aå stressade jag genom lokalen, nerför rulltrappan och ut på gatan. Tillslut fick jag en bild på det lyftande planet och mamma och jag kunde med gott samvete köra in till stan fö att inhandla converse. (Hittade dock inga. Varken på skokällarn, inter sport eller Team Sportia) tröstade mig själv genom att köpa en svart tröja med texten 'Everyone needs to be loved' samt en militärgrön/mörkrosa palestina sjal.
Kärlek på hög nivå<3>

Ha de bäst! /amanda


PS För den som undrar; på bilden, mellan det yttersta trädet och det höga metall-tornet ser man pelikanens flygpplan. DS

teaterprojekt och påsklovs-planer.

Och just nu känns allting så jävla drygt och helgerna är heliga, för då får man verkligen ta det lungt. (Tills det kommer till att plugga läxor samt repliker)
Veckorna kryper fram och jag spenderar i princip all ledig tid på skolan nere i källarn där vi över inför teatern. Vi har bestämt låtar och börjat träna hela akter nu, så det känns att det börjar dra ihop sig. Veckan efter sportlovet (v.10) går vi in på forum och börjar träna där, hela veckan jobbar vi med tp då, inte en fot sätts på skolan. Hehe. Sedan, tisdag vecka 11 har vi första föreställningen på förmiddagen, då är det för Älvåkraeleverna tror jag. Sedan på kvällen är det för allmänheten, onsdag förmiddag är det för gymnasiet och sedan onsdagkväll för allmänheten.
Det är shiet så jobbigt nu, och jag är hypernervös. HUR i helafriden ska det gå? Ujujuj.

Idag ska jag plugga SO, (ekonomi, typ) träna repliker samt följa papsen till skogen för att hämta ved. Jag lovade dyrt och heligt att göra det, eftersom mamma pluggar på all sin lediga tid nuförtiden.
Grymt fint väder nu, borde ta med mig digitalkameran till stugan och knäppa lite kort, men batteriet är slut så he går inte. Borde ha laddat upp den för länge sen men det har man såklart vart duktig och glömt bort.

---

Snart är det påsk!
Vilket innebär;

Bröderna kommer hem (eller en iallfall)
Arjeplog och Galtis ! <3<3<3
Göteborgs-besök av Sofia (HURRA !!)
Guidtur i lilla Älvsbyn för Sofia (och den kommer få fort för här finns det inte mkt att se)

Iallafall, teaterpremiären och påsken är typ det enda som gör mig glad just nu. Annars suger typ allt, men det får de göra ibland.

Flyg i vind,
/amanda

Ett rörande uttryck för en äkta rörelse!
Inga ansikten är så rena och klara som de
som tvättats i tårar. Hur mycket vackrare är
det inte att gråta av glädje,
än att glädjas åt gråt ?

-klura på den ni, det är en av mina repliker. ;)