tidsfördriv

Jag måste säga att det är helt underbart att tycka synd om sig själv. För tillfället vältrar jag i självömkan. Min buss går om 50 minuter. Huuuu huu huu. Elena, Julia och Carro gick just, så jag sitter här i en öde datasal.
Något positivt är dock att även dessa tre fina damer tycker synd om mig (och det gör det hela ännu bättre, det definitivt bästa som finns är när ens självömkan blir bekräftat av goda vänner) vilket leder till att jag får hemskt roliga sms av hemskt roliga Elena.

Annars så genomsyras jag av dåligt samvete, har ett fint antal minuter framför mig som är helt fria att spendera hur jag vill, och jag vill såklart på HM, och Åhlens, och Bokia, men nej si, den gubben gick inte ty som jag sa har jag ett samvete som säger att jag borde läsa historian, läsa Romeo and Juliet samt en massa annat skit som man måste göra då man valt att leva detta fördömda liv som IB:are. (Insåg just hur lång den där meningen blev, men jag väljer att fint ignorera det. Är ju inte extended essay det här direkt.)

Ja, vad mer? Jag tror jag ska sluta att göra mig själv till ett offer och ägna mig åt Arab-Israeli conflict som är rätt intressant men hemskt förvirrande.

Adjö, go vänner. Jag hoppas ni har en utomordentligt trevlig afton.