Okej, jag kommer med lite fakta nu:
Biologin gick åt helvete. Åt rena rama helvete. Jag är en tjockis och jag förstår det inte. Historian kommer gå åt helvete, åt mer än rena rama helvete, till och med. Mitt hår är en tragisk historia som jag helst inte vill tänka på, men det är lite svårt då speglar finns överallt och att håret trots allt sitter på huvudet. Lite svårt att undvika. Jag är bitter och lite deppig men förstår inte varför eftersom jag var rätt tillfredsställd med dagen då jag satt på bussen hem. Och det är vinter ute.
brum
1 kommentar:
Det är den gamla goda ångesten som kommer krypande. Den där gnagande känslan som man förtränger för om man inte gör det så går man under. Det är därför du känner dig lite deppig skulle jag tro. Och förresten, du är verkligen inte tjock(eller var det någon sorts uttryck jag inte har förstått?) och du har fint hår! Och du var jättefin idag, din överdel var jättecool. Rock on, så ses vi imorgon!
Skicka en kommentar