tidsfördriv

Det här är min mupp till kanin. Min adhd-kanin. Jag fick honom i julklapp för hundra år sen, då jag var liten och pluttig, och jag döpte honom till Napoleon. Eftersom det var så jobbigt att säga kortades det senare ner till Nappe. Han är lite speciell dendär Nappe. Och nu, då han blivit gammal, påminner han lite om en f.d soldat. Och han är seg, förjävla seg:
Han har/är:
- slagit huvudet i glaskivan på vårt f.d vardagsrumsbord. (Han hoppade rakt upp och det small bara till. Efter det hoppade han aldrig rakt upp igen.)
- krockat med en porslinskruka. (Han slog huvuder rakt in i den. Smack.)
- krockat med väggen i buren i extasen han blir i då jag kommer med mat. Idiot. (Han glömde att stanna helt enkelt.)
- en snedställning i höger bakben efter att han varit på äventyr i (!) min sporttrunk.
- blind på vänster öga. Starr.

Det är ett under att han fortfarande lever. Men som sagt, gammal och seg.