Just nu känns det lite som att allt briserar.
Som att jag förgäves försöker greppa tag i allting men att det bara faller ifrån mig.

Skolan går just åt helvete.
Mitt blodtryck är förmodligen alldeles för högt.
Värk i rygg, nacke och leder gör mig trött och irriterad. Vetskapen om att regelbunden träning är det enda som hjälper gör mig ännu mer stressad då jag inte riktigt har tid med det.
Jag kan inte sova på kvällarna och när jag väl somnar drömmer jag mardrömmar som jag ständigt vaknar av med hjärtklappning och dylikt.
Mitt humör går upp och ner hela tiden, jättefort. Jag blir asdepp av ingenting hur fort som helst.
Jag känner att jag inte räcker till till alla som behöver mig. Jag räcker inte ens till för mig själv.

Det tär lite. Jag är lite less.