Jag letar mönster i gatan, ibland så ser jag nåt system.

Jag är så lycklig.
Jag är så hög. På känslan. Fortfarande.

Jag blev så lycklig då introfilmen tog slut, det släcktes ner, tändes och Winnerbäcks skugga dök upp bakom skärmen. Sen spelades Introt till Järnvägsspår och skärmen hissades upp och Lasse kom ut på scen och tårarna bara vällde fram och mina knän skakade.
Jag vill vara med om det igen, åååh.

Igår var underbart. Igen igen igen.