Vad kommer hända med mitt liv?

Jag känner hur all min skriv-lust har försvunnit mer och mer under sista tiden. Inte ett enda blogg inlägg här på bloggen har blivit bra, tillochmed bloggen på lunar är bättre skriven, och då har jag inte ens varit seriös.
Mitt tänkande känns enformigt och alldeles för formellt, mina känslor kommer inte ut i orden, det blir inte bra. Jag skriver inte med hjärtat längre. Jag brinner inte då jag skriver, mest småpyser jag bara. Den där elden är svår att få tag i.
Det är nästan så att det är pinsamt att säga att jag vill bli jorunalist/krönikör, då bloggen är så dåligt skriven. Nej, jag trivs inte alls med sätter jag skriver på nu. Det är fel. Det är inte jag. Det är inte skrivet med hjärtat.

Faktum är att jag inte riktigt orkar. Jag vill skriva, jag känner hur jag har lusten (tolka inte fel nu) men inte orken. Ingenting blir som jag tänkt mig.
Jag brukar beskriva känslan med att mina tankar och känslor rusar ur skallen på mig och ner genom mina armar, fingertoppar och ut på tangenterna som sedan bildar de ord och känslor jag har inom mig, men det går inte så nu. Det är som att tankarna och känslorna är för svaga, att de har tappat gnistan, slocknar och dör längst vägen, vid armbågen ungefär.
Det går inte längre. Jag kan inte skriva.

Skallen är full av stress och oro, och mitt sätt att lugna ner mig är just att skriva, men det går lixom inte nu. Jag är så pass orolig, att jag sover dåligt om nätterna, jag klarar inte av att koppla av nångång och finner inte ro att sätta mig ner och skriva, förutom sent på kvällen men då är hjärnan så trött att den inte orkar.

Jag går på högvarv 24/7, och det är teater-projektets fel. Jag är så OROLIG. Jag är så stressad. Jag är less. Och det är inte kul längre.
På dagarna tänker jag, oroar mig.
På kvällarna planerar jag, funderar och försöker få ihop det; vem ska jag säga till att jag vill ha en käpp? - rekvisita eller kostym och mask? Vem säger jag till att vi behöver ett brev till första scenen? Rekvisitan? vem håller i rekvisitan? Vem ska jag ge pengar + komanco loggan till, och när ska jag hinna? Vars kommer de sälja biljetterna? Hinner pappa hem? Kan jag alla repliker? Är jag dålig? Vet alla vad dem har att göra? Kan alla ta ansvar? Hur ska det gå på premiären? Hur ska jag få min karaktär att föreställa virrig? Är min karaktär virrig? VILL JAG att min karaktär SKA vara virrig? Hur ska jag kunna spela ut att jag är gammal? Vem ska jag titta på? Hur ska jag se ut i ansiktet? VARFÖR kan jag inte överdriva?
Och
Hur blir det med fotbollen? ska jag fortsätta? ska jag sluta? Ska jag fortsätta ha en paus? Ska jag träna upp konditionen på eget sätt innan jag börjar om? Är det värt att sluta? Är det värt att lgäaa av? Kommer jag ångra mig? Blir jag någonsin så "bra" som jag var då jag va på topp? Kommer det att bli som förra året; tråkig, jag kände mig dålig, jobbigt? Kommer jag att kunna ta mig i kragen om jag slutar? Eller kommer jag sluta som en fet tjej med tjocka kinder och oräknerliga dubbelhakor?
och
Vad händer i sommar? Vad händer efter sommaren? Hur blir det att börja IB i Boden? Kommer jag lära känna nya människor? Kommer jag bli en tönt? Kommer mina klasskamrater vara normala? Kommer jag vara sämst? Kommer jag orka med ett liv vid sidan om skolan, eller kommer jag plugga så hårt att alla mina vänner försvinner? Kommer jag ta mig tid att ta det lugnt, eller kommer jag plugga så hårt att jag glömmer att ta hand om mig, så jag tillslut är ingenting? Kommer jag att klara av IB? Kommer jag tjorva till det och villja hoppa av?
Vad kommer hända i mitt liv?
Det är detta som snurrar runt i skallen på mig, hela tiden. På en gång. Det är lixom ett virrvarr av tankar som jag skulle behöva sortera i fack, sortera efter färg och form. Och SEDAN ta itu med dem en efter en, inte försöka med allt på en gång.
Det är bara så jävla rörigt.

"Ditt utgångsdatum har gått ut för länge sen!"
Haha.
- Nisti Sterk. (utan krumelur ovanför E:t.)