Med risk att låta som en fjortis..

Och föresten, igår då jag gick in på Sportringen för att vänta på Gab innan hon fick lunch, stod en Engelsman vid disken och pratade i telefon. (uuunderbar accent) och sedan, som grädde på moset visade han sig ha sin son med sig också, och en snygg sådan!
Förjävligt söt och såklart hade även han denna underbara brittiska accent. Blev näästan lite kär.
(Eller nej, klart jag inte blev. Nästan ingen duger ju nu längre)
Men nice var det.