Det suger verkligen, det här!
I'm doing my best not to care.
Men det känns inte som att jag gett utlopp för alla känslor på riktigt heller.

Vid andra liknande händelser, sådana händelser då det är svårt att förstå att det är verklighet,
tar det så lång tid för mig att inse. Jag är alltid efter, och sedan är det som att någon släpper en bomb över mig och bara.. poff.

Jag är lite rädd för hur och när jag kommer reagera när bomben släpps.
Arg, ledsen, hög på adrenalin, chock?
Skrika, gråta, virra, skratta?