Jag längtar tills jag kan komma från denna gudsförgätna by. Tills jag får se något nytt och uppleva något annat än dessa gator som jag cyklat längst med hela mitt liv.
Jag längtar tills jag befinner mig någonstans där man inte känner till varenda människas släktträd och privatliv, där man inte vet vem kassörskan i mataffären är gift med, var hon spenderar semestern eller hur många barn hon har.
Jag längtar tills jag har möjligheten att bo någonstans där det finns fik man kan besöka på kvällen, där man spontant kan gå på bio en eftermiddag och där det inte tar 15 minuter att fönstershoppa igenom varenda affär.
Jag längtar tills jag får se och uppleva något nytt, fyllas med intryck och inspiration, känna mig nyfiken och lite rädd över allt det nya.
Men jag längtar också till att få bo någon annanstans, så att jag kan komma hem till Älvsbyn igen och plötsligt uppskatta allt det jag är urless på just nu. För även om det är en liten skitkommun, så är det ju alltid, på ett eller annat sätt, hemma.
1 kommentar:
Flytta till Lund med mig i höst, vetja!
Skicka en kommentar