Jag tänker såhär;
Det finns ingen anledning för mig att vara ledsen,
för jag har inte ens försökt. Jag har inte lagt manken till och gjort mitt bästa. Hade jag gjort det - okej, då hade väl en liten tår eller ett rejält mellankoliskt humör varit okej.
Men jag har inte försökt. Jag får skylla mig själv.
Jag vågade inte chansa.
Jag har ingen rätt att vara sårad.
Och då ska jag inte vara det heller.