Jag sitter och ser på Star Wars med Alexandra, mamma och mina två Star Wars-nördiga storebröder. Och jag måste väl medge att trots att jag ständigt påpekar hur fruktansvärt orealistiskt allting är, så är jag faktist ganska road och tillfredsställd av det. Jag stressar t.o.m nu när jag skriver för att pausen tagit slut.

Jag: Hur realistiskt är det egentligen att en snubbe som nästan dött har blivit av med hjärtat som sedan sätts in i en robots kropp så att denne robot inte längre klassas som robot?
Bröderna, i kör: Men det är för länge länge sen i en galax far far away!! Hur vet du vad som är realistiskt och orealistiskt där?! Va va va?!