Jag blir så arg på mig själv när jag blir besviken och sönderdeppad över saker jag inte ens försökt göra något åt. Jag har absolut noll rätt att klaga då, och jag vet om det. Jag förstår inte hur jag kan förvänta mig att resten av världen ska göra allt det jag tycker är en gnutta otäckt, det som skrämmer mig; det jag vill men som jag inte vågar. Jag kan inte .. agera så.
Så nu slutar jag att klaga över denna specifika sak. (Försöka går ju)

Bye.