Jag blev lite less efter utvecklingssamtalet igår.
Marie upprepade konstant "Men du jobbar hela tiden på, även om du har det lite motigt. Det är jätte bra!" Det gick några minuter och vi kom in på ämnet matte igen "Men du kämpar på så bra hela tiden, även om det är lite motigt. Det är bra. Det är bra att du inte ger upp för att det går lite trögt". JAG FATTAR ATT DET GÅR DÅLIGT FÖR MIG I MATTEN, och det är klart som fan att jag fortsätter kämpa. Även om jag klagar så in i helvete så.. I'm not a quitter. Men det är klart, det känns ju lite lönlöst när man bara jobbar och jobbar och det aldrig ger resultat.

Ärligt vet jag inte vad som har hänt. Jag hade bra betyg i nian. VG'n och MVG'n, inte ett enda G. Jag tolererade inte att få ett G, det var ju (enligt min mening) ett misslyckande. Ett riktigt jävla failure.
Och nu, hur enorma är inte mina misslyckanden nu då? Inte ett solklart mvg någonstans, en massa jävla Gn och VGn. Jag har t.o.m lyckats faila rejält på TVÅ matteprov.
Sen när blev jag såhär? Sen när blev jag en av dem som aldrig fattar någonting? Varför går jag ens IB?