Jag, skriker till mamma:
Jag gick och la mig tidigt igårkväll, försökte somna hur länge som helst men det gick förfan inte, trots att jag låg helt stilla och bara väntade. SEN när jag väl somnade drömde jag sjuka drömmar om människor jag inte känner, madrasser och SNÖ. När klockan ringer vid 5 glömmer jag att slå på snoozen, ställer fram klockan 10 minuter och kliver sedan upp i PANIK när jag egentligen kunnat sova ett bra tag till. Sen när jag kommer fram till bussen är jag TIDIG SOM FAN, får stå och vänta i tjugo år och FRYSA om fötterna. Sedan somnar jag tillslut på bussen, och vad väcker mig?! Jo, EN HYPERAKTIV 6ÅRING SOM SKRIKER "ETTHUNDRATJUGONIO, ETTHUNDRATJUGOTIO, ETTHUNDRATJUGOELVA" Jag somnar om och drömmer ännu sjukare drömmar och vaknar i panik en bit innan hållplatsen och tror att jag glömt att kliva av. När jag sedan kliver av lyckas jag pricka en stor hög med blöt snö.
Stackars stackars mig..

Dagen blev dock inte dödsdömd vilket jag trott, dock kom tröttheten smygandes då och då och vid ett par olika tillfällen satt jag och stirrade rakt fram, för trött för att orka.. tänka.