Nu behöver jag aldrig göra en IOC igen.
Kanske.
Förhoppningsvis behöver jag aldrig göra en IOC igen, om nu inte bandspelaren valde att strejka mitt under allt mitt prat. Hoppas inte! Får se om Tonje återkommer med ett svar.

Engelskan gick inte lika bra som svenskan. Jag låter det muntliga sinka mig. Det sitter i skallen! Har så mycket jag vill säga, och hade det hela varit på svenska hade jag kunnat uttrycka mig exemplariskt och make my point very clear. Så blir det inte på engelskan. Det dyker upp avancerade, bra svenska ord som jag inte kan översätta och så måste jag tala runt ordet för att göra mig förstådd. Och så stör jag mig på det, tappar fokus och tycker synd om mig själv. Så, det enda hindret är jag själv, måste definitivt jobba på det.
Men man lär sig alltid något. Jag hade fin struktur åtminstone, och det är väl bra, med tanke på att jag fick vad man kan kalla en blackout när det kom till narration och det kändes som att jag simmade runt i ett stort hål.

Jisses alltså. Dags att börja jobba med sin nervositet och sin inställning kanske? Tror fan det!