13/12– Min favoritplats

Min favoritplats (eller smultronställe som man så fint kan kalla det) är förmodligen stugan. Jag älskar att vara där. Det är det enda ställe på jorden som jag förknippar med lugn, ingen annanstans är det så fridfullt som det är där.
Det är också en viktig plats för mig pga alla minnen jag har därifrån. Stugan har varit en självklarhet för mig hela mitt liv och hemskt många fina sommardagar har jag spenderat där, making new memories.
Det är lite av en oas mitt i allt annat kaos, kan man säga.
Visserligen är det bara en liten stuga, stilla benägen vid en sjö och omringad av skog på tre sidor, och visserligen är gräsmattan full utav kottar, utedasset luktar skit och det lurar både björn, älg, lekatter och råttor bakom husknuten i princip men trots detta är det min favoritplats där man alltid kan känna lugn.

Detta är ju en plats som jag besöker väldigt frekvent och som jag alltid tagit förgivet, men jag har en annan favoritplats också, vars jag bara varit en enda gång; Oxford.
Jag vet att det är väldigt klyschigt och förmodligen lite naivt att säga att ett sådant ställe, som man varit till en gång i sitt liv, är så viktig. Men, så känns det just nu!
Jag älskade Oxford när jag var där, det kändes som att staden var gjord för just mig och även om jag inte hade något väldigt nära eller mycket umgänge under min vistelse har jag sällan känt mig så tillfreds med tillvaron, mig själv och livet som jag gjorde då. Detta behöver ju inte bero på just staden, men vissa gånger känns det lite så.
Klimatet, miljön, arkitekturen, människorna; allting var som gjort för mig.
Så, jag ska tillbaka någongång. Gärna väldigt snart. Kanske då jag far som au pair eller så.

That's that.
Adjö!