19/12 - Min tro.

Jag är inte troende. Jag tror inte på någon gud eller någon religion alls egentligen. Jag tror inte som de flesta säger att "Gud är något gott inom oss", däremot tror jag att tron på en Gud får oss människor att göra gott, men också mindre bra saker.
Jag tror att för de människor som tror på en Gud är det säkert jättebra, det är en trygghet för många. Någon att vända sig till, en tröst och ibland kanske något som gör tunga saker lättare. Iallafall förr; man "skyllde" ofta på Gud. "Guds vägar äro outgrundliga" för att göra allt det jobbiga lite lättare, tror jag. Men jag vet inte.



Jag tror inte att det finns en Gud, men jag tror att religion och tro i grund och botten är en trygghet och ett stöd för människor.
Vad jag inte gillar med tro är när det blir något man använder som försvar eller anledning till att behandla alla människor illa. Som att homosexualitet inte är "normalt" (vad hände med du skall behandla din nästa som du själv vill bli behandlad, liksom?), exempelvis. Det är bara konservativt tänkande och om Gud verkligen är allsmäktig och verkligen har problem med homosexuella känns det som att det som att han borde träda fram och ställa ner foten för att vi inte lyssnar på honom med tanke på alla gayparader och dylikt.

Nej men, den här frågan är så uttjatad. Ni fattar var jag står liksom.
Det viktiga är att man accepterar människor för dem de är och behandlar dem med respekt, vare sig de är troende, homosexuella, tjocka, rika, transor, buddisther, muslimer, smala, fattiga.. ja ni förstår. I slutändan är vi alla människor och det är det som spelar roll.