Har precis varit ute med Smilla. gick över gärdan och sedan in i skogen där vi lekte litegrann, när jag plötsligt insåg att kopplet jag haft i fickan är borta. Börjar då traska omkring i frostbeklädd hård mossa för att hitta det bruna kopplet som kamouflerar sig rätt så bra i skogsmiljö. Inser att jag aldrig kommer hitta det då vi varit och prungit lite varstans - det kan ligga i princip var som helst.
Inser sen att promenaden hem innehåller ett bra antal med hinder; dagis (hunden är överförtjust i andra människor och bryr sig inte skvatt om att jag ropar och lockar på henne när hon fått syn på en annan snäll individ) byggarbetare längst cykelstigen, och ett antal hundägare längst gatan. Hur i h-vete ska jag kunna ha kontroll på 'na utan koppel?
Well, löste det genom att bryta av några tunna grenar och sätta fast dem i metallringen på hennes halsband. Sedan blev det en promenad i sakta mak hemåt, och jag fick locka med pinnar och godis så hon inte skulle uppmärksamma alla barn och människor längst vägen.
Just nu gnyr hon och skäller då och då, hon är nämligen på lekhumör och leksakerna duger inte; hon behöver någon som kan ta dem av henne och springa iväg. Och eftersom jag för tillfället är så trist och bara sitter här, nafsar hon mig i knät så jag ska leka med henne.
Nåja, probably bäst att vara en god hundvakt och leka lite med henne.
Sen blir det matte och biologi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar