Och jag ids inte vara alla till lags längre. Jag ger och ger till alla, men får inget tillbaka. Jag är så less på att bli tagen förgivet. - Jag är en människa med känslor, precis som du och du och du. Precis som alla jävla människor i hela jävla världen. Var det nått nytt kanske?
Jag är (förvånansvärt nog) ingen jävla dörrmatta som man kan stampa, kliva på och skit ner när det passar en. Jag är ingen som man kan utnyttja när det känns bra, för tro mig, snart spricker jag. Och jag bara ger och ger och ger men får inget tillbaka.
Det är en sån enorm frustration. Okej?
Världen är,
förfan
skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar