Dagens återkommande ämne har varit "Hur har jag förändrats under IB?". Elena, Jennifer och jag snackade om det då vi satt ute på den upphöjda busskuren (?). Sedan kom ämnet upp igen då Carro, Jennifer och jag satt ute på den upphöjda busskuren. (Det är något med den byggnaden, med andra ord).
Nå, vad har jag kommit fram till då? Hur har jag utvecklats och förändrats?
Faktum är att jag nog aldrig någonsin varit så medveten om min förändring som denna gång. Det är väl egentligen något som ska ske naturligt, att man växer som person och hittar sin plats i livet. Men nej, jag kan enkelt rada upp alla de förändringar jag gått igenom. Kanske inte med stolthet, men jag är medveten iallafall.
Jag har blivit en bitter människa. Jag är arg och känslosam, kritiserar och suckar. Svär och förbannar. Har dålig inställning och är aldrig nöjd. Ingen förbättring direkt.
Men så har jag ju lagt ner kraven på mig själv också. Lärt mig tackla besvikelsen över att bara få ett vg. Lärt mig fokusera på annat då matten gått åt helvete. Insett att jag inte kan vara bäst på allt om jag ska överleva. Jag vill ju inte byta linje heller, och ska jag undvika det måste jag helt enkelt anpassa mitt beteende efter min kropps välmående.
Jag har börjat se på saker med andra ögon. Jag kritiserar allt det ytliga i samhället och vägrar erkänna att faktiskt också jag är beroende av andras åsikter. Jag inser nu att jag tidigare varit naiv som levt med en syn på världen som var alltför optimistisk. (Som Carro sa; Candide?)
Jag har slutat skratta och bjuda på mig själv. Till detta har jag ingen bra förklaring. Jag hatar det och förstår inte hur det kan ha blivit så. (Pluggar man har man inte tid att skratta? Nej, det är faktiskt inte rimligt.)
Jag har mindre fördomar. Och detta är jag nöjd över! Jag dömer inte folk efter utseende längre. Visst kan jag ha åsikter, men jag vet att jag inte har rätt att säga något innan jag vet hur denna person ser ut inuti. Jag har lärt mig att utseendet inte säger allt om personen samt att det faktiskt finns människor som inte dömer efter det ytliga.
Jag har mer fördomar. Gentemot ytliga människor som Blondinbella, Kissie och resten av det blonda bloggande gänget som lever loppan på stureplan. Men det har nog inget med IB att göra, det beror väl bara på all jävla uppståndelse kring dessa unga nya stjärnskott.

Det är nog inte bra förändringar allting, det är jag medveten om. Men kanske kan jag inta mitt gamla sinnestillstånd under sommaren då jag slipper tänka på linear equations, läskiga historielärare och obegriplig kemi.

Nu blir det Sims! :)