Och jag är rädd för att det jag värderar högst ska tas ifrån mig. Eller, inte tas ifrån mig, det är trots allt jag som får människor att försvinna. För det tycks alltid bli så; en mindre dos av Amanda och man är genast lyckligare, genast är man där man alltid velat vara. Människor verkar må bättre utan mig. När jag drar mig undan.

Jag är livrädd för att bli ensam. Jag är livrädd för vad människor tycker om mig. Jag vet inte vem jag är eller hur jag ska bete mig för att hålla kvar dem jag har nära. Tänk om de lessnar på mig? Om de inser att "Jaha, så det blir inte roligare än såhär att umgås med Amanda" . Jag vet inte. Jag klarar bara inte av att visa mig själv, slappna av och vara trygg.
Det vore så jobbigt att visa vem man är och sedan bli ensam pga det.

Jag vet inte. Åt helvete med allt.