Helt ärligt blir jag riktigt jävla spyless varenda gång jag läser sånna inlägg i den där bloggen. Hur kan en människa vara så fruktansvärt ytlig? Hur kan man basera hela sitt liv kring dessa ytliga grejjers existens? Hur kan man mäta lycka och kärlek i materiella ting? Jag begriper det inte. Jag hade gärna varit en riktig jävla skönhet, allmänt perfekt och alltid ha allting nytt och modernt. Men nån gräns finns väl? Herregud, du förvånar mig, männska.

Börja uppskatta människor för deras personligheter och inte för allt det yttre. Att vara en lycklig människa handlar inte om att ha det blondaste håret eller den dyraste mobiltelefonen. Sluta döma människor och livet kommer bli så jävla mycket lättare.