Den här jävla depressionen eller vad man nu kan kalla det verkar inte ge sig. Jag är fortfarande trött 24/7, har inte lust till något och det känns som att jag aldrig är riktigt glad. Jag är leKäss på allt, inklusive mig själv. Känslan av att villa krypa ut ur mitt eget skinn, ut ur mig själv vill lixom inte försvinna. Bajs, bajs bajs. Jag är så illamående spy-less.
Jag orkar inte ta itu med något i mitt liv heller, fotbollen, skolan, saker att göra; verkligen ingenting. Det enda som är någorlunda kul är väl TP, men det börjar bli jobbigt och ansträngande det med. Uusch. Vi har börjat med kvälls-repetionerna nu, hade första i måndgs då vi först hade två timmar på skoltid och sedan 3timmar utanför skoltid. Äckligt jobbigt men grymt kul. Idag på repet (repetionen) tränade vi några scener, och fick ha lite improviserade sängkläder och allt, det var skitkul. Faktist något som var roligt. Är bara lite orolig om hur jag ska klara av replikerna, min roll är med rätt ofta och pratar en hel del.
Är bestämt nu att jag ska spela kille, jag orkar liksom inte bry mig längre då det har tjorvat så mkt.
DET är också en sak som kommit med den här jobbiga känslan; jag bryr mig inte om något längre. Jag, som förut har varit någorlunda utseendefixerad och fått bryt då luggen inte legat rätt eller sminkat mig noggrannt, bryr mig inte längre. Jag plattar inte ens luggen, sätter fast den i en klämma och så får den sitta. Jag sminkar mig inte mer än nödvändigt och inte noggrannt heller, enda anledningen till att jag gör det är nog för att om jag inte gjorde det skulle mitt själförtroende/självkänsla sjunka till botten, även om jag anser att jag är avskyvärd redan nu.
Eller, avskyvärd är nog att ta i, snarare grå trist och tråkig.
Nej, nu ska jag sluta klanka ner på migsjälv, varken ni eller jag blir gladare för det.
/amanda
Ögon,
de verkar så långt bort
just nu.
torsdag, januari 31, 2008
lördag, januari 26, 2008
Träsnigel
Jag har inte varit inne mkt i veckan, men jag har typ, mått dåligt eller nåt. Jag vet inte riktigt. Direkt efterskolan har et blivit plugg eller att jag snör mig i soffan och ligger där fram till kvällen, orkar inget annat. Har varit till kanis två gånger i veckan dock, och det var asbra väder/före. Helt underbart. Kärlek till snökanonerna <3
Har somnat klockan tio varje kväll, vilket är såå inte jag. Ivanliga fall blir det oftast att jag kommer i säng kring halv elva / elva och somnar inte förens halv tolv / tolv.
Något fel har det varit. Vet inte riktigt vad.
Pratade med mamma igår efter ett litet utbrott jag hade, och troligtvis beror min trötthet/missnöjdhet/jag-kan-inte-ha-kul-het/ledsen het på stress. Hade en grymt tuff höst då jag pluggade i princip 24/7 och hade aaalldeles för höga krav på mig själv samt en omänsklig stressnivå. Och jullovet räckte nog inte för att vila ut, så antagligen är kroppen fortfarande tärd efter hösten.
Kan jag inte få gratis lov eller något för det? (A)
För den som vill veta så fick jag damp på träslöjdsläraren igår, då han kom och trodde att Reb Emma och jag snokade på NOlärarens skrivbord, då vi egentligen skulle lämna en lapp. Han litar verkligen inte på oss, som om han trodde att vi var där för att snoka reda på fakta om andra elever eller något.
Iallafall, det stör mig så in i helvetet mkt när man har sån jävla attityd. Blir ju nästan lite mallig då brodern min kallade honom dum i huvudet när han hade han som träslöjdslärare. Jag vet att man inte ska säga så, men vissa gånger är han så elak. Han ger oss ingen som helst tilltro och låter väldigt illa. Nej, jag skulle mer än gärna diskutera med honom om synsätt och läroplanen.
Och hör och häpna; jag står för det.
Inte nu för att han är mindre värd som människa, han är säkert jätte trevlig och rar och allt positivt man kan vara, men det vore ju bra om han kunde ta fram den sidan av sig själv på skolan och inte försökta rannsaka varenda rörelse vi elever gör inne i personalrummet. Vi har faktist ärenden där vi med, annars skulle vi inte vara där.
Imorrn blir det skoj.
Jag: Okej, då vet du. Nu ska jag vara mystisk och lägga på luren utan att säga hejdå.
Frida: Okej,
Jag: Hejdå.
/amanda
. ögonögonögonögonögon .
Har somnat klockan tio varje kväll, vilket är såå inte jag. Ivanliga fall blir det oftast att jag kommer i säng kring halv elva / elva och somnar inte förens halv tolv / tolv.
Något fel har det varit. Vet inte riktigt vad.
Pratade med mamma igår efter ett litet utbrott jag hade, och troligtvis beror min trötthet/missnöjdhet/jag-kan-inte-ha-kul-het/ledsen het på stress. Hade en grymt tuff höst då jag pluggade i princip 24/7 och hade aaalldeles för höga krav på mig själv samt en omänsklig stressnivå. Och jullovet räckte nog inte för att vila ut, så antagligen är kroppen fortfarande tärd efter hösten.
Kan jag inte få gratis lov eller något för det? (A)
För den som vill veta så fick jag damp på träslöjdsläraren igår, då han kom och trodde att Reb Emma och jag snokade på NOlärarens skrivbord, då vi egentligen skulle lämna en lapp. Han litar verkligen inte på oss, som om han trodde att vi var där för att snoka reda på fakta om andra elever eller något.
Iallafall, det stör mig så in i helvetet mkt när man har sån jävla attityd. Blir ju nästan lite mallig då brodern min kallade honom dum i huvudet när han hade han som träslöjdslärare. Jag vet att man inte ska säga så, men vissa gånger är han så elak. Han ger oss ingen som helst tilltro och låter väldigt illa. Nej, jag skulle mer än gärna diskutera med honom om synsätt och läroplanen.
Och hör och häpna; jag står för det.
Inte nu för att han är mindre värd som människa, han är säkert jätte trevlig och rar och allt positivt man kan vara, men det vore ju bra om han kunde ta fram den sidan av sig själv på skolan och inte försökta rannsaka varenda rörelse vi elever gör inne i personalrummet. Vi har faktist ärenden där vi med, annars skulle vi inte vara där.
Imorrn blir det skoj.
Jag: Okej, då vet du. Nu ska jag vara mystisk och lägga på luren utan att säga hejdå.
Frida: Okej,
Jag: Hejdå.
/amanda
. ögonögonögonögonögon .
torsdag, januari 24, 2008
Klago-blogg.
På söndag ska jag till IKEA i Haparanda och bränna mitt barnbidrag, som egentligen borde gå till kläder eftersom jag har i princip 4linnen, 2 tröjor och tre koftor. Det blir inte mkt variation då, och jag behöver nåt nytt. Nått fräscht.
Sen behöver jag en klippning, vilket är en önskning jag inte kan genomföra eftersom vi i teatergruppen har fått order av kostym och mask-gruppen att inte klippa upp håret eller sola ingör teatern.
Jag får väl gå runt och se ut som ett as då, jaja.
för övrigt blir det en klagig blogg today då jag känner mig pissful och bajsless på mig själv. Klankar ner på mig själv 24/7 och det gäller allt; Utseende, insidan, skolan, fotbollen, ja, jävlat allt.
Jag är så less på mig själv, ibland önskar jag att man bara kunde ta en paus från den man är, men det är ju som svårt.
Och du. Du.
Dina ögon.
m.
/amanda
En lapp (alltså, en lapplands-människa) hade bott i stockholm i några år och bestämde sig för att fara hem till lappland för att hälsa på sin bror. När han kom hem till gården såg han sin bror stå och ha sexuellt umgänge med en ren.
"MEN VAD GÖR DU?" frågade lappen sin bror.
"Jo, du förstår, ja had så ont i huvvé, så jag gick till doktorn å han sa att ja sku prova nå som het våldtaren"
Alltså, Voltaren värktablett och våld-ta-ren, är ju lixom..aah. Alltså.
Äh. skit samma.
Sen behöver jag en klippning, vilket är en önskning jag inte kan genomföra eftersom vi i teatergruppen har fått order av kostym och mask-gruppen att inte klippa upp håret eller sola ingör teatern.
Jag får väl gå runt och se ut som ett as då, jaja.
för övrigt blir det en klagig blogg today då jag känner mig pissful och bajsless på mig själv. Klankar ner på mig själv 24/7 och det gäller allt; Utseende, insidan, skolan, fotbollen, ja, jävlat allt.
Jag är så less på mig själv, ibland önskar jag att man bara kunde ta en paus från den man är, men det är ju som svårt.
Och du. Du.
Dina ögon.
m.
/amanda
En lapp (alltså, en lapplands-människa) hade bott i stockholm i några år och bestämde sig för att fara hem till lappland för att hälsa på sin bror. När han kom hem till gården såg han sin bror stå och ha sexuellt umgänge med en ren.
"MEN VAD GÖR DU?" frågade lappen sin bror.
"Jo, du förstår, ja had så ont i huvvé, så jag gick till doktorn å han sa att ja sku prova nå som het våldtaren"
Alltså, Voltaren värktablett och våld-ta-ren, är ju lixom..aah. Alltså.
Äh. skit samma.
söndag, januari 20, 2008
Och när alla andra hade glömt att jag fortfarande var borta, var du den som vnde om och hämtade mig.
Imorgon gör jag mitt gymnasieval. Spännande? Kanske inte när man redan bestämt sig sedan månader tillbaka.
Idag har jag inte gjort någit, absolut ingenting. Vaknade vid halv tio, fick lite grejjer av papsen (som bott på nåt japanskt vandrarhem och hade med sig en kimono? tofflor och sånt man fått gratis)sedan satte jag mig framför datorn och spelade The Sims 2 fram till eftermiddagen, då mamma bad mig gå ut och skotta:
Och det var omöjligt, jävlat omöjligt. Med tanke på min fruktansvärda träningsvärk som befinner sig i hela ryggen, framsidan av magen, vid revbenen, skuldrorna, armarna och nacken, gjorde den blöta och fastklibbade snön even more omöjlig. Det slutade med att jag fick hyper och gick loss på snöslungan, som jag slängde i snön innan jag drog en ramsa som inte är värd att nämnas, och sedan stegade in i hallen med butter min. Där möttes jag av en storflinande pappa som sa "Är du förbannad?" "JA, det gör så jävla ont överallt!" svarade jag. "Jag såg det" flinade pappa ännu mer, och självklart kunde jag inte hålla mig och började flabba lite innan jag sedan satte mig framför datorn, än en gång.
Egentligen skulle jag plugga NO idag, men det glömde jag helt bort. Ganska ovanligt. Jag, som brular plugga hyper, glömde bort det.
Läskigt.
Åt middag hos mormor och morfar, potatisgratäng. M-m-mm, så jävla gott! Och sen så blev det köpes-tårta (från konsum) till efterrätt, det var gott de med.
Förövrigt kan man känna sig rätt så misslyckad som tonåring om man spenderar lördagskvällen med middag hos mormor och morfar.
Inte för att jag inte älskar min mormor och morfar jätte mycket -för det gör jag. Men ändå, jag är tonåring, jag ska leva livet och umgås med kompisar och ha sådär jätte kul jämt och ständigt.
Vi skyller allt på att Emma var på Livskrafts återträff ikväll.
Idag har jag inte gjort någit, absolut ingenting. Vaknade vid halv tio, fick lite grejjer av papsen (som bott på nåt japanskt vandrarhem och hade med sig en kimono? tofflor och sånt man fått gratis)sedan satte jag mig framför datorn och spelade The Sims 2 fram till eftermiddagen, då mamma bad mig gå ut och skotta:
Och det var omöjligt, jävlat omöjligt. Med tanke på min fruktansvärda träningsvärk som befinner sig i hela ryggen, framsidan av magen, vid revbenen, skuldrorna, armarna och nacken, gjorde den blöta och fastklibbade snön even more omöjlig. Det slutade med att jag fick hyper och gick loss på snöslungan, som jag slängde i snön innan jag drog en ramsa som inte är värd att nämnas, och sedan stegade in i hallen med butter min. Där möttes jag av en storflinande pappa som sa "Är du förbannad?" "JA, det gör så jävla ont överallt!" svarade jag. "Jag såg det" flinade pappa ännu mer, och självklart kunde jag inte hålla mig och började flabba lite innan jag sedan satte mig framför datorn, än en gång.
Egentligen skulle jag plugga NO idag, men det glömde jag helt bort. Ganska ovanligt. Jag, som brular plugga hyper, glömde bort det.
Läskigt.
Åt middag hos mormor och morfar, potatisgratäng. M-m-mm, så jävla gott! Och sen så blev det köpes-tårta (från konsum) till efterrätt, det var gott de med.
Förövrigt kan man känna sig rätt så misslyckad som tonåring om man spenderar lördagskvällen med middag hos mormor och morfar.
Inte för att jag inte älskar min mormor och morfar jätte mycket -för det gör jag. Men ändå, jag är tonåring, jag ska leva livet och umgås med kompisar och ha sådär jätte kul jämt och ständigt.
Vi skyller allt på att Emma var på Livskrafts återträff ikväll.
Och detta lilla textstycke tillägnar jag Emma, bara för att den passar så bra;
( Och Emma, du är sådär superduper bra. Den bästa, alltså. Den allra allra bästa någonsin. JagÄlskarDig<3)
( Och Emma, du är sådär superduper bra. Den bästa, alltså. Den allra allra bästa någonsin. JagÄlskarDig<3)
Kelly Clarkson - You found me
You found me
You found me
When no one else was lookin'
How did you know just where I would be?
Yeah, you broke through
All of my confusion
The ups and the downs
And you still didn't leave
I guess that you saw what nobody could see
You found me
You found me
And I was hiding
'Til you came along
And showed me where I belong
You found me
When no one else was lookin
'How did you know?
How did you know?
Akta att jag ser helt uppblåst ut på bilden.
Akta att jag ser helt uppblåst ut på bilden.
lördag, januari 19, 2008
Fredag
Hemma från Emma nu, hon jag och Gab såg film och proppade i oss godis, chips och dricka. Iallafall vart det inte så sent då Emma ska upp och jobba tidigt imorgon. Filmen vi såg hette typ "Behind the mask" eller något, som var så grymt sjuk så det var inte sant. Och man förutspådde slutet rätt så enkelt. Kasst, med andra ord.
Jag och Emma kom iaf fram till att vi måste våga mer. Måste.
För övrigt har det varit en lugn dag, inspirationen till bilden kom redan någon kväll nu i veckan, vilket ledde till en helt ny idé men med ungefär samma perspektiv, eller hur man nu ska säga det. Lägger upp en bild när jag är klar med projektet.
Och eftersom jag inte tål mjölk, och det är en hel del mjölkpulver i både chips och godis har jag värsta magknipen just nu. Inte att rekomendera, ajaj.
/amanda
Jag och Emma kom iaf fram till att vi måste våga mer. Måste.
För övrigt har det varit en lugn dag, inspirationen till bilden kom redan någon kväll nu i veckan, vilket ledde till en helt ny idé men med ungefär samma perspektiv, eller hur man nu ska säga det. Lägger upp en bild när jag är klar med projektet.
Och eftersom jag inte tål mjölk, och det är en hel del mjölkpulver i både chips och godis har jag värsta magknipen just nu. Inte att rekomendera, ajaj.
/amanda
fredag, januari 18, 2008
Plain Whites - Hey there Delilah
Hey there Delilah
What's it like in New York City?
I'm a thousand miles away
But girl, tonight you look so pretty
Yes you do
Times Square can't shine as bright as you
I swear it's true
Hey there Delilah
Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
What you do to me
Hey there Delilah
I know times are getting hard
But just believe me, girl
Someday I'll pay the bills with this guitar
We'll have it good
We'll have the life we knew we would
My word is good
Hey there Delilah
I've got so much left to say
If every simple song I wrote to you
Would take your breath away
I'd write it all
Even more in love with me you'd fall
We'd have it all
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
What you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
What you do to me
A thousand miles seems pretty far
But they've got planes and trains and cars
I'd walk to you if I had no other way
Our friends would all make fun of us
and we'll just laugh along because we know
That none of them have felt this way
Delilah I can promise you
That by the time we get through
The world will never ever be the same
And you're to blame
Hey there Delilah
You be good and don't you miss me
Two more years and you'll be done with school
And I'll be making history like I doYou'll know it's all because of you
We can do whatever we want to
Hey there Delilah here's to you
This one's for you
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
What you do to me.
Och jag älskar älskar älskar den här låten.
<3
<3
Och jag skulle kunna åka flera kilometer på skridskor, bara för att träffa dig.
Emma och jag slapp flamenco-dansen idag och fick måla en ram istället. LillSara är den absolut bästa lärarn!
Iallafall, eftersom vi är så pass skickliga att vi kan prata OCH måla samtidigt, surrade vi på och jag har kommit fram till att vi är nog lika desperata båda två, även om Emma ger mer sken om det än vad jag gör. Jag vet inte varför, men, precis som att drömma, ger det inte det resultat jag vill ha om jag bara pratar om det. Det tar mig lixom ingen vart, jag står bara kvar där jag är och har varit sedan nyårsafton. Lika jävla desperat.
Vi skyller min tröghet när det gäller nyårsafton, på att jag är fruktansvärt dålig på att ta kontakt med nya människor. Även om jag såå gärna tagit kontakt och hållt kontakten med denna.
Det är ju nästan tragiskt så patetisk jag är.
Nu över till teaterprojektet, dagen stora händelse, typ.
Jag ska, som sagt, spela Leonato. Men jag gör om rollen till en kvinnlig roll ist, så det blir Leonita. Detta har alltså varit bestämt sedan måndag, och jag har varit helt överlycklig över att jag kommer få ha värsta frillan, högklackat, klänning, lösögonfransar och lösnaglar. Men idag sopades lyckan under mattan då det kan bli krångel i en scen om jag ska vara kvinna.
"Är det eran dotter, Leonato?"
"Ja, det har då hennes mor alltid påstått"
Där har ni den, den repliken som sabbar i princip allt. Jag förstår inte varför man sak haka upp sig så mycket på det, det är väl bara att stryka den? Det är ju dessutom vi måste göra; stryka en massa scener och repliker så hela pjäsen kommer hinnas med. Detta gör det ju bara enklare.
Eller så gör man om den;
"Är det eran dotter, Leonita?"
"Ja, men om det är min döda makes dotter, vet vi inget om"
Eller något sådant, det kan inte vara så viktigt! Speciellt inte då Benedict och Claudio ska improvisera en hel scen.
Jag måste prata med Tommy och få ut min irritation.
Morr!
Träning ikväll då, konditions/styrke jävla träning. Ibland förstår jag inte varför jag gör det, men samtidigt klår inget känslan man har efter en sådan träning. Man vet verkligen att man gjort något bra, och dessutom kan man proppa i sig mat när man kommer hem, utan en uns av dåligt samvete! Hehe..
Med tanke på idrott hade vi skridskor idag på skolan. Vi delade upp isbanan i två delar; De som ville spela på riktigt på vänster sida, och de som ville "leka" på höger sida. Det var bara jag, Emma, Petra och Johanna som ville "leka" (eftersom vi är vad man kan kalla hockey-amatörer)
iallafall kom JAG på den briljanta idén att spela bara vi, Petra och Johanna mot Emma och mig. Vi gjorde det, och det var svinkul. Speciellt den gången Emma ramla på röven och tappade klubban som svischade genom hallen, likt en bumerang, innan den slog i sargen och sedan föll till backen. Jisses vad jag skrattade, hade såna problem med att stå upp, så jag var tvungen att lägga mig ner på mage för att inte kvävas eller falla framlänges pågrundav mina spagettiben.
Skall understryka dock att JAG och EMMA VANN, med typ ett eller två mål. Johanna utnämner jag dock som bästa målskytt, hon var ruggigt duktig på långskott, och Petra som bästa skridskoåkare. Vi skyller hennes och Johannas superfina passingsspel på hennes skridsko-skills... hrm.. ;)
Nu kära vänner, (eller de få personer/personen som läser detta)
Ska jag gå och göra något annat viktigt.
Typ, tänka på gossen med ögonen
och hur jag ska få kontakt med honom
om vi någongång träffas igen.
ha de bra!
/amanda.
Och du är så perfekt så äckligt perfekt
och jag vill ha dig,
ingen annan.
Dig.
Iallafall, eftersom vi är så pass skickliga att vi kan prata OCH måla samtidigt, surrade vi på och jag har kommit fram till att vi är nog lika desperata båda två, även om Emma ger mer sken om det än vad jag gör. Jag vet inte varför, men, precis som att drömma, ger det inte det resultat jag vill ha om jag bara pratar om det. Det tar mig lixom ingen vart, jag står bara kvar där jag är och har varit sedan nyårsafton. Lika jävla desperat.
Vi skyller min tröghet när det gäller nyårsafton, på att jag är fruktansvärt dålig på att ta kontakt med nya människor. Även om jag såå gärna tagit kontakt och hållt kontakten med denna.
Det är ju nästan tragiskt så patetisk jag är.
Nu över till teaterprojektet, dagen stora händelse, typ.
Jag ska, som sagt, spela Leonato. Men jag gör om rollen till en kvinnlig roll ist, så det blir Leonita. Detta har alltså varit bestämt sedan måndag, och jag har varit helt överlycklig över att jag kommer få ha värsta frillan, högklackat, klänning, lösögonfransar och lösnaglar. Men idag sopades lyckan under mattan då det kan bli krångel i en scen om jag ska vara kvinna.
"Är det eran dotter, Leonato?"
"Ja, det har då hennes mor alltid påstått"
Där har ni den, den repliken som sabbar i princip allt. Jag förstår inte varför man sak haka upp sig så mycket på det, det är väl bara att stryka den? Det är ju dessutom vi måste göra; stryka en massa scener och repliker så hela pjäsen kommer hinnas med. Detta gör det ju bara enklare.
Eller så gör man om den;
"Är det eran dotter, Leonita?"
"Ja, men om det är min döda makes dotter, vet vi inget om"
Eller något sådant, det kan inte vara så viktigt! Speciellt inte då Benedict och Claudio ska improvisera en hel scen.
Jag måste prata med Tommy och få ut min irritation.
Morr!
Träning ikväll då, konditions/styrke jävla träning. Ibland förstår jag inte varför jag gör det, men samtidigt klår inget känslan man har efter en sådan träning. Man vet verkligen att man gjort något bra, och dessutom kan man proppa i sig mat när man kommer hem, utan en uns av dåligt samvete! Hehe..
Med tanke på idrott hade vi skridskor idag på skolan. Vi delade upp isbanan i två delar; De som ville spela på riktigt på vänster sida, och de som ville "leka" på höger sida. Det var bara jag, Emma, Petra och Johanna som ville "leka" (eftersom vi är vad man kan kalla hockey-amatörer)
iallafall kom JAG på den briljanta idén att spela bara vi, Petra och Johanna mot Emma och mig. Vi gjorde det, och det var svinkul. Speciellt den gången Emma ramla på röven och tappade klubban som svischade genom hallen, likt en bumerang, innan den slog i sargen och sedan föll till backen. Jisses vad jag skrattade, hade såna problem med att stå upp, så jag var tvungen att lägga mig ner på mage för att inte kvävas eller falla framlänges pågrundav mina spagettiben.
Skall understryka dock att JAG och EMMA VANN, med typ ett eller två mål. Johanna utnämner jag dock som bästa målskytt, hon var ruggigt duktig på långskott, och Petra som bästa skridskoåkare. Vi skyller hennes och Johannas superfina passingsspel på hennes skridsko-skills... hrm.. ;)
Nu kära vänner, (eller de få personer/personen som läser detta)
Ska jag gå och göra något annat viktigt.
Typ, tänka på gossen med ögonen
och hur jag ska få kontakt med honom
om vi någongång träffas igen.
ha de bra!
/amanda.
Och du är så perfekt så äckligt perfekt
och jag vill ha dig,
ingen annan.
Dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)