Det märks att saker och ting är påväg att hända. På "min språkresa" har namnet på ledaren OCH min värdfamilj dykt upp! Det är ruggigt, jag tror tiden kommer gå väldigt fort dessa veckor, trots allt. Har så mycket att fixa så jag kommer inte ens hinna oroa mig.
Snart beger jag mig!
Men ibland, när jag har tid, brukar jag hinna med att oroa mig. Istället för att skriva en löpande text (som känns väldigt krävande just nu) får det bli en punktlisa:
- Kommer alla andra där vara helt vrickade, onormala människor?
- Kommer alla andra vara fjortisar och rata mig, så jag tvingas umgås med någon onormal person som äter snorkråkor och leker Star Wars?
- Kommer min värdfamilj bestå av en läskig gammal gubbe som kommer att misshandla och våldta oss som bor där?
- Kommer jag vara sämst av alla?
- Kommer jag missa tider, komma försent och göra bort mig?
- Kommer jag gå vilse?
- Tänk om pengarna tar slut?!!!
- Tänk om något krånglar med flygplans tiderna och jag blir ensam på Arlanda?
- Har jag bokat för många fun packs/explore packs så jag inte hinner vara med alla andra på fritiden?
- Kommer jag ha roligt?
- Kommer jag längta hem?
Det är väl vad som pågår i min hjärna de gånger jag tillåter mig själv att bli orolig. Men förhoppningsvis löser sig allt på ett bra sätt. Nu ska jag ringa min mor:
/amanda
1 kommentar:
Det där var i princip exakt samma tankar som virvlade i mitt huvud veckorna innan jag var i Skottland på språkresa. Men det var den bästa resa jag vart på i hela mitt liv!
Allt kommer säkert bli hur bra som helst! :)
Skicka en kommentar