Datorerna upphör aldrig att förvåna.

jag redigerade två bilder i Word alldeles nyss. Datorerna upphör aldrig att förvåna.


- ber om ursäkt för den konstiga layouten i det här
inlägget, bilderna hamnade konstigt - jag vet.
Orkar inte fixa. Ha överseende.

Midsommar

Imorgon är det midsommar. Vi får se vad vi hittar på, men jag antar att det blir lite av det gammla vanliga.
Karin kommer iallafall, för första gången på länge! ;)

Tidigt

Har faktist tänkt att gå och lägga mig nu, även om klockan bara är 23:12.
För första gången under hela sommarlovet har jag kommit i säng "tidigt".

Så, nu ska jag se lite tv och sen sova :)

/amanda

Lördag

Jag skulle gå och lägga mig tidigt ikväll också, men ni kan ju gissa hur det gick med den saken.

Förövrigt har jag haft en liten dispyt med min bror idag, och även lite med far.
- Självklart förstår jag att fotbolls-EM är viktigt, och självklart förstår jag att det är ännu viktigare när det är sverige. Jag är inte helt bakom flötet och tycker faktist själv att det är viktigt och intressant. Men varför tar det emot så mycket att se försnacket i mitt rum i 30 minuter? Det är ju inte hela matchen direkt.

Och självklart förlorade Sverige.

Annars har jag varit rätt inaktiv hela dagen lång; sov till tolv, duschade och åt. Skrev ett mail till min blivande ledare i Oxford, samt kollade om jag fått svar av min värdfamilj. (Vilket jag inte hade) Sedan var jag med Julia, vi for till Älvsbyverken för att hälsa på Emil som var där på gymnastikläger, men eftersom hela lokalen var full på killar (sånär på en tjej) gick vi. Sedan har vi spenderat dagen med att spela Guitar Hero, listat ut hur man bäst kastar en frisbee samt hoppat studsmatta. Vi for till Konsum också och köpte varsin vit chokladkaka.
- Jag stör mig på att min moped går så sakta med en extra person på.
vi far även med Emil ett tag efter att han kommit hem. Då blev det youtube och Björn Gustavsson. (För mycket mygg ute)

Nu ska jag bege mig ut bland myggen för att plocka gräs och föda mina djur.

/Amanda

It's coming closer..

Det är grymt nära nu.

När jag åkt från London till Stockholm, måste jag sova över en natt i stockholm för att sedan kunna åka vidare till Umeå.
Jissesamalia! :O

Nej. Nu ska jag sova.

Flyg i vind!
/Amanda

Det är inte lätt..

Skulle egentligen följt Gab och Emma till Luleå och se fotboll idag, eller skulle och skulle. De for iallafall. Jag orkade inte, Luleå kändes långt bort, för långt bort.

Sen var tanken att jag skulle lägga mig tidigt ikväll, men som alla andra kvällar i veckan blev det inte så. Av nån lustig anledning, kanske för att jag aldrig orkar gå den förfärligt långa vägen till sovrummet när jag väl är trött.

Skrev ett mail igår till pappan i värdfamiljen jag kommer bo i, och frågade om bankerna i Oxford tar maestro-bankkort, och jag har nu fått svaret! Fick dock inget specifikt svar på min fråga, det skulle han återkomma om imorgon. Iallafall hade han två döttrar och var gift. Mer än så var det i princip inte.

"Det är inte lätt att va tung"
"Det är inte tungt att va lätt"
"Det är inte ljust att vara mörk"
"Det är inte mörkt att vara ljus"

hehe..

Nu när bror Linus har klivit upp kan jag spela Guitar Hero!

/amanda

Språkresefunderingar

21 dar kvar tills jag far till England. Språkresan börjar närma sig :)

Det märks att saker och ting är påväg att hända. På "min språkresa" har namnet på ledaren OCH min värdfamilj dykt upp! Det är ruggigt, jag tror tiden kommer gå väldigt fort dessa veckor, trots allt. Har så mycket att fixa så jag kommer inte ens hinna oroa mig.
Snart beger jag mig!

Men ibland, när jag har tid, brukar jag hinna med att oroa mig. Istället för att skriva en löpande text (som känns väldigt krävande just nu) får det bli en punktlisa:

• Kommer alla andra där vara helt vrickade, onormala människor?
• Kommer alla andra vara fjortisar och rata mig, så jag tvingas umgås med någon onormal person som äter snorkråkor och leker Star Wars?
• Kommer min värdfamilj bestå av en läskig gammal gubbe som kommer att misshandla och våldta oss som bor där?
• Kommer jag vara sämst av alla?
• Kommer jag missa tider, komma försent och göra bort mig?
• Kommer jag gå vilse?
• Tänk om pengarna tar slut?!!!
• Tänk om något krånglar med flygplans tiderna och jag blir ensam på Arlanda?
• Har jag bokat för många fun packs/explore packs så jag inte hinner vara med alla andra på fritiden?
• Kommer jag ha roligt?
• Kommer jag längta hem?

Det är väl vad som pågår i min hjärna de gånger jag tillåter mig själv att bli orolig. Men förhoppningsvis löser sig allt på ett bra sätt. Nu ska jag ringa min mor:

/amanda

Tänk om verkligheten gör ont?

Hur många gånger har man inte dröjt med att fråga, - för man är rädd för svaret?
Hur många gånger har man inte låtit den bitande stickande känslan i magen ta över, innan man samlat mod till sig, fått det man vill säga sagt, och sedan inse att svaret man fick inte var i närheten så kvävande som man först trodde?
Jag gör så jämt.

Rädslan inför verkligheten är enorm. Jag kanske har fobi? Jag kanske är rädd, kanske svag.
Face the truth. Se rädslan i vitögat.
Det är lätt att säga, men mycket svårare att göra. Svårt att komma till skott. Sätta saker och ting i rullning.

Men i slutändan visar det sig att det är bokstavligen omöjligt att hela tiden gömma sig, att inte våga chansa för att resultatet ses som en farhåga. Gömmer man sig, lär man sig inte att klara av de motgångar, de svar, verkligheten -det man egentligen är för svag för att hantera.
Om man inte klarar av "to raise above yourself" blir det svårt att överleva livet. Klarar man inte av att någon gång göra något som verkar svårt, blir livet ett problem eftersom det mest bara innehåller problem, hinder och ens värsta fobier.
Knepet är att agera problemlösare åt sig själv, och se lösningar istället för att dränka sig i självömkan. Kanske tar man hjälp ibland, kanske är man ensam andra gånger.

Men låt dig inte knäckas av verkligheten och det du är rädd att få höra.
Istället för att oroa - hantera!
Gör något åt saken så blir det kanske bättre än vad du trott från början. Försöker du kan det inte bli sämre.

Filosoferingar

Jag antar att jag lärt mig en viktig läxa; hur jag än försöker, lyckas mina argument aldrig vara rätt. Men slår man dövörat till så är det svårt att tänka rationellt och inse att man har fel.
Mitt problem är väl att jag missbrukar att vika mig i viktiga disskussioner.
Det äter upp mig, om jag inte börjar dra gränser för hur mycket jag klarar av, för trots allt, jag är människa jag med.
Amanda, Du måste lära dig att säga Nej.

Examen 2008

Har helt glömt bort att skriva om examen i Torsdags.

9D, den lite halvtaskiga klassen med dåligt rykte och lika dålig sammanhållning, är numera splittrad och vi klasskamrater sprider ut oss åt alla de möjliga olika håll.

Torsdag morgon fixade jag håret på Tidlöst hos Erika. Det blev galet bra och jag var verkligen jätte nöjd! Sedan var det hem för att fixa smink och kläder. Jag (som inte är någon make-up artist direkt) körde på med ett antal ögonskuggor, mixtrade och penslade. Till min förvåning blev mina ögon faktist lite större, och jag har ingen aning om hur jag gjorde. Sedan lyckades jag även med en tabbe mitt i allt, bara för att jag varit disträ kvällen före; Jag upptäckte att klänningen (som var vit) inte var helt ren.. några lätt genomskinliga grå-bruna fläckar var noga utspridda vid de vänstra revbenen. Som tur var syntes det inte så fantastiskt bra som jag först trodde, eftersom vecken på klänningen dolde dem lite granna.

Väl i kyrkan sjöngs det såklart psalmer, samma som alla andra år. Tillochmed jag sjöng, eftersom det var sista gången med klassen. Några av tjejerna sjöng två av låtarna från TP, och en av killarna sjöng Charlotte Perrellis "Hero". Sedan pratade prästen på, om några militärer tror jag. (Har haft lite svårt att följa med i prästernas tal de senaste åren, eftersom de anser att vi är för stora för historier om flodhästar och fåglar) Rektor Niklas höll också ett kort tal, och sedan ropades klasserna upp i bokstavsordning så vi skulle få våra slutbetyg. Och eftersom vi är 9D var vi såklart sist. En outhärdlig väntan. Men jag fick mitt betyg tillslut och en slutpoäng på ca 250 / 275 poäng. (Och då har jag faktist ett ämne mindre än alla andra. Om jag får vara mallig)

Tjuvkikar på betygen..


Efter det fick vi ta oss ut ur kyrkan. Både jag och Karin lyckades tappa bort resten av klassen, och fick rusa kors och tvärs på och utanför kyrkogården för att hitta alla de andra. Självklart stod de där vi samlats på morgonen, och hade redan börjat ta kort. Jag och Karin fick slänga oss in i högen av folk och sedan posa framför alla de fotograferande föräldrarna.

Efter att alla i klassen tilldelats titlar av Malin, Sara och Tora, fick de presenterna från oss; Blommor. OCh Sara fick även en korg med CocaCola inslaget i scelofan. Jag tror det var då hon började gråta.

- Och gissa vad! Under onsdagen, hade Mimmi och KB fixat traktor och traktorsläp! Jag var helt till mig av lycka och var så fruktansvärt glad då vi klättrade upp på traktorsläpet. Jag har, sedan jag gick ut fyran och fick se Emil åka traktorsläp (han gick då ut nian) längtat efter den examen då jag själv skulle få åka, - och det fick jag!
Jag brydde mig inte ens om att vi inte stod i den främre delen av vagnen där de flesta populära stod, jag var bara så himla glad. Traktorsläp!
Att sen 9B kom och tattade på vårt släp kan vi ta en annan gång. Hehe..

Efter allt detta blev det fika hemma, med mormor, morfar, farmour, mamma och pappa. Häggen blommade som bäst så vi bar ner altanbordet under häggen och fikade där. Häggen doftar underbart just nu, så att sitta där var som att sitta i en parfymbutik. Fast doften var naturlig och ensam.
Examenspresenter blev det också. Mormor och morfar gav mig ett kuvert med pengar, 1000kr som går raka vägen till handpengar att ha under språkresan. (1pund = ca 8kr) Farmour hade med sig ett paket och ett kuvert; Ett blått mine-glas och 5ookr, även dem gick direkt till resekassan. Av mor och far fick jag ett SNÖ-halsband, plus att de betalade klippningen+slingningen och examensfrillan. Jag blev iallafall mer än nöjd!

Jag tror jag somnade en stund efter att gammelfolket åkt hem, och var därför halvtaggad inför kvällen som vi skulle tillbringa hos Gab. (Emma, Linnea och jag) Jag for iallafall, och det är jag glad över att jag gjorde. Det var riktigt roligt. Vi spelade poker, åt chips, nötter, bigaråer, godis och drack popdricka. Vi spelade även krocket samt hyrde en film. (Förtrollad = väldigt gullig)

Bilder kommer senare, i något annat inlägg kanske.
Annars kan ni alltid kolla in mina bilder på bd.
(JagSnurrar @ bd.)

Nu ska jag ge djuren mat, och sedan krypa i kojjs. Då man tillbringat golvet på ett golv, känns sängen mer än lockande. Den är snarare ett paradis än en säng.

/Amanda

Luleå

Nu har jag kommit hem från en helg i Luleå.
Vi (jag och mina närmsta vänner) brukar som sagt hitta på saker för varrandra då dom fyller, eller strax efter, de har fyllt år. Själv utsattes jag för kidnappning en tidig lördag morgon och transporeterades med ögonbindel via buss in till Luleå, där vi sov över i Folkpartiets lägenhet. (Har man kontakter ska man använda dem!)
Iallafullafall, fyllde Emma 16 för ett par veckor sen. (27 Maj) Hennes mor och jag planerade in en kidnappning av Emma Lördag den 7 Juni.
Så Lördagmorgon smyger Gabriella, Linnea (Mamma Scan) och jag in hos Emma, som låg och sov - söt som en sommardag -
När vi kliver in i rummet öppnar hon ögonen, morrar "Näe!!" och vänder sig om. (Emma är och har alltid varit väääldigt morgontrött - hennes morgonhumör är nästan roligt ibland)
Ett par flygande kuddar och en pilatesboll var vad som krävdes för att få henne att vakna, och kliva in i duschen.

Vår plan var att göra henne konfunderad; Pia sa lite halvdiskret (Så emma skulle höra) "Då packar jag ner myggmedlet också." Vi bad även Emma klä sig i halvtaskiga kläder, trots att jag hade klänning. Poängen var att få henne att tro att vi skulle tälta, men göra henne förvirrad genom att be henne ta med saker som smink och klänningar.
Gabs mor Helen var villig att skjutsa, så vi begav oss av - mot Boden. Vi talade om tältpinnar, trangiakök och finkläder, undertiden som Emma fick sitta med Gabs palestinasjal virad runt skallen. När vi kommit in i Boden bytte vi färdriktning och åkte till Sunderbyn, för att hämta upp nyckeln till lägenheten hos Ylva.

Framme i Luleå ledde vi in den halvblinda Emma i lägenheten, och det var det enda som krävdes för att hon skulle förstå vars vi var. - Eftersom vi varit där ett par gånger förut känner man igen lukten ganska lätt; Kaffe.
Vi lämnade av sakerna och gjorde oss redo för att bemanna Luleå stad.
Vi shoppade, åt lucnh och kollade biotider. Sedan köpte vi en kortlek, jatzy papper och tärningar, så vi skulle ha något att göra sedan under kvällen. (Tvn på kontoret funkar inte)

Efter en hel del jatzyspelandes, när klockan började bli fem, ansåg vi att det var dags att börja göra oss iordning. Vi skulle och se bio; "Brudens bäste man" på Filmstaden, och den började 18:45. Sminket, finkläderna och hårprodukterna åkte fram och snart var vi förvandlade hela högen. Från lökiga tonåringar till finklädda sommartjejer. Så begav vi oss av in mot stan, till bion.

Efter bion skulle vi äta på Waldorf. Och eftersom både jag och Emma är aningen lättstressade, blev det jobbigt för oss båda då vi inte visste vilken tid filmen skulle sluta och Waldorf skulle stänga. Därför, precis innan upplösningen i filmen, tyckte jag och Emma att det skulle passa att vi började gå så vi skulle hinna äta. "Vi går nu så vi hinner äta" viskade vi till Linnea och Gab, som svarade med att hånskratta åt oss. De har de fortsatt med varje gång Linnea upprepar det vi sa; "Om vi går nu så hinner vi äta" varpå Gab svarar; "HAHAHAHA"
Det visade sig att Waldorf stängde halv elva..

Vi åt på Waldorf. Linnea, Gab och Jag; Friterad Kyckling och ris. Emma; Stekt kyckling och ris.
Men jag måste påpeka att jag tycker att Gab snålade med den sötsura såsen. (Hon hade en hel jävla skål. En heeel jävla skål!) ;D hehe

Sen gick vi till Hemmakväll och köpte en hel massa jävla godis (det finns ett oräknerligt antal sortes smågodis där) och jag lyckades köpa för 52kr. Fattig som jag är ångrar jag mig rejält i efterhand.

Hemma i lägenheten spelade vi skittunna och cirkus. Undertiden som vi spelade det sistnämda tyckte Jag att det skulle vara roligt att prata med någon som gick förbi, eller iallafall ropa något och sedan gömma sig bakom gardinerna. Eftersom vi pratat lite engelska med brittisk accent lät jag och Linnea våra röster gå upp i falsett undertiden som vi ropade "Preeeeeettttyy boooooooooy" ut genom fönstret då och då. Plötsligt visade det sig att någon hörde oss (Ett par småpojkar) vi pratade lite med dem (En av dem kom faktist från Australien!) Sen knackade grannen irriterat på dörren och då bad vi dem fara samtidigt som vi gömde oss för grannkvinnan. Det visade sig sedan att hon skrivit ett brev åt oss, nedanför trappen låg en papperslapp med några dataskrivna rader. Hon tyckte att vi kunde dämpa oss, eftersom hennes barn inte kunde sova. Hon tyckte att visst fick vi ha fest om vi dämpade oss lite, och att vi borde ha öppnat dörren när hon knackade.
Vi skrev ett svar där vi bad om ursäkt, och att vi lovade att vara tystare nästa gång vi hyrde lägenheten. Sedan stack vi in det i deras brevinkast och sprang in i vår lägenhet igen och låste dörren.
End of story.

Föresten åkte vi tåg hem idag, skitballt. Har inte gjort det sen vi var i Öland när jag var typ 5-6 år.

/Amanda

Sommarbilder

En månad kvar ..

Exakt en månad kvar nu.
Oxford = sommarens bästa upplevelse!


Jag blir så helveter förbannad så de finns inte. Pillrena ska ju hjälpa! Vafan håller de på att tjorva för då.. och inför examen å allt. Fan heller att jag vill dras med detta fanskap under ett av årets roligaste dagar. Nejnej. Mamma får ringa imorgon.

/Amanda