IB

Öh, bara för att jag inte har så mycket annat att säga så kan jag ju berätta om min tid på gymnasiet:

Jag går alltså IB (International Baccalureate - nånting) also known as DP (Diploma Program) Det är en tvåårig internationell utbildning där man läser allt på engelska. Dock läser man 3 år:
ett förberedande (pre-IB) och sedan två riktiga IBår.
Första året läser man Svenska, Engelska, Kemi, Fysik, Biologi, Matte, Historia, Psykologi, Företags Ekonomi, ett tredje språk, datorkunskap, estetiskt val och idrott. (Man kan dock välja bort tredje språk eller estetiskt val, sålänge man har ett av dem)
Efter det förberedande året väljer man inriktning:
Ett naturämne (Kemi, Fysik eller Biologi)
Ett Samhälls inriktat ämne (Företags ekonomi, psykologi eller historia)
Matte Study / standard / higher level (går upp till matte E tror jag)
Engelska, tre levlar där också... tror jag
Svenska, även olika levlar där med.

Man har även ett tredje ämne som inte finns överhuvudtaget i svenska skolor: ToK.
Det är väl det enda ämne då eleverna får ifrågasätta och kritiskt granska vad lärarna säger och vad som lärs ut.
Man har även projektarbeten på IB, men där kallas dem CAS-project. Det är ett projektarbete då eleverna får vara kreativa och göra ett projekt som ska gynna andra.
I slutet av trean har man sedan slutprov på att det man lärt sig under de tre åren man gått, och klarar man proven får man ett IB-diploma, som gör en berättigad till alla universitet i hela världen.
Tjoho!

Föresten är IB svårare än natur har jag hört.. men man vet aldrig.
När förvandlades jag till en pluggis?
(iofs, det har man väl alltid varit)

Förlåt för det meningslösa och dåliga inlägget, men jag var tvungen ha en orsak till att skjuta upp historie-läxan, som jag ska ta itu med nu.. hrm.

Puss i ljumsken

M-m-måndag.

Matte är ett fenomen som jag inte riktigt begriper mig på.
Ibland funderar jag på om jag har Dyscalculi. Typ mostatsen till Dyslexi.
Men jag har tydligen inte det. De är bara de att jag är lite långsammare än alla andra smarta matte-jävlar.
Nu har jag iallafall lärt mig hur man gör tabeller och grafer till en funktion. Jag kan lite om input och output och dependent och independent variable.
Så stolt jag är!
Dessutom hinner jag nog göra 2-8 idag och 3-1 i veckan. Tjoho, dagens mål Här kommer jag!

Imorse satt jag (as usual) på sovmorgonen och gjorde lite läxor. Renskrev fortsättnings novellen som vi skulle lämna in idag. Och eftersom vi IB:are är så jävla internationella har vi engelska tangentbord utan ÅÄÖ. Så jag fick sitta och klistra in vartenda en av dessa bokstäver i novellen. Det tog sin tid vill jag säga!
Men jag blev klar och de var la de viktiga.
Hoppas Helena är nöjd med mitt dragiska slut på "Vedergällningen" (Han sköt huvudet av sig)

Wellwell cykelställ, nu ska jag nog göra matte.

Adios amigos!

Mondag

Po skolan.
Javla tangentbord :P
Har sovmorgon till tio so nu ska jag plugga.

Ciao!

Mour och faur <3

Gud vad jag älskar mina föräldrar, förstår inte alls hur de står ut med mig och mina känslor. Hur kaotisk jag än är finns de där och erbjuder hjälp och lösningar, lyssna bara:

Igår jobbade jag igen, började vid hal tio och kom hem ett. Inte alls en lång arbetsdag och inte alls särskilt krävande. Jag promenderade hem, men snippade förbi mormor på vägen som ville visa mig den nya golvmattan de tänkt lägga in i köket. Efter att ha varit där en stund gick jag hem, och var väl hemma vid två.

Började då med psykologin, och mitt i alltihopa började jag hulka och gråta vid matbordet. Förklarade för mamma och pappa att jag är så less på att alltid vara så trött, hela tiden. På skolan, efter skolan (framförallt) På helgerna. Och att jag hela tiden har läxor; har inte haft en läxfri dag sedan vi fick våra första läxor. Dessutom känns det som att jag inte alls klarar det här, speceiellt inte fysiken, kemin och matten. Alla andra sitter och skriver så pennorna glöder, medans jag inte fattar ett dyft av frågan.
Mamma och pappa frågade om jag ville byta linje, om jag verkligen pallade med allt dehär, men jag vill inte byta linje. Jag vill gå IB. Jag har precis lärt känna mina klasskamrater, och vill inte komma helt ensamen till en ny klass där alla redan känner varrandra.
Jag vet inte alls hur jag ska göra, egentligen. Skolan lockar inte så mycket, och jag hatar när helgerna är slut.

Iallafall kom vi fram till att försöka få ett samtal med Anita. (Egentligen är det väl mentorn man ska prata med, men det vill jag inte) Och sedan blir det som det blir.
Efter det var jag redo att plugga igen (Med igensvullna ögon nersvartade av all mascara, efter allt gråt) Men mamma vägrade, tvingade in mig i hennes och pappas sovrum där hon bäddade ner mig, hämtade avslappningsmusik och maserade min rygg tills jag somnade.

Utan mina föräldrar skulle jag gå under, och möjligtvis gå i väggen, också.
Älskar dem!