Jag känner mig lättad och harmonisk idag. Allt jag analyserat, funderat och tänkt över så länge har jag äntligen fått ur mig, och jag har fått sådan fin respons på det också.
Pappa och jag satt uppe och pratade igår, om livet, om relationer, och nazism och om personlig utveckling, om att älska sig själv och andra. Om förändringar, nya val och vem man var då. Om det mesta, helt enkelt.
I tre timmar pratade vi. Plötsligt var klockan 01.00 och då kunde jag gå och lägga mig med 100kilo mindre sten på axlarna. Skönt.

Så idag har jag sovit länge,
chillat framför tvn med min halvblinda men ytterst levande hare,
gymmat, duschat och ätit en mango.
Ska klä på mig och gå ut och fota nu, det är vackert ute.

Puss.

Jag är så glad att jag äntligen fått modet
att kuna distansera mig.
Jag vet vad jag vill nu,
och jag är glad att jag äntligen kan lämna
den där epoken bakom mig.

Nu slutar jag försöka.
Nu ska jag må bra.