Bussen hem var helt jävla knökfull med folk. Okända människor som sitter och sover.
Turligt nog fann jag Emelie som även hon satt och sov, men, hellre väcka en bekant än someone unknown.

I övrigt är det helt jävla omöjligt för mig att åka buss utan att somna, nu för tiden. Pendlandet gör mig galen. Det är nåt med det stillsamma gunget från bussen antar jag.. pfft. Nåja, jag somnade gott med Winnerbäck i hörlurarna och förmodligen snarkade jag extremt högt och skämde ut mig själv.

Inte för att jag lider av det. Bussen var ju full av främlingar, som sagt..

Helgen blir en great helg med Karin-besök imorgon och sedan en tripp till Luleååå på söndag.