Jag greps av en sådan.. obehaglig känsla inatt.
Det känns inte som att man någonsin räcker till var man än är. Man kan alltid vara lite mer si, eller bara lite mer så. Bara lite. Inte riktigt rätt. I slutändan handlar nog detta om mina egna krav på mig själv och inte andras, men det känns ändå som jag inte är riktigt bra. En enda liten pik, ett skämt, och jag faller faller faller och vet inte alls hur jag ska hantera det.
Blintarmshumör. Man finns där, fyller ingen riktigt funktion och kommer inte saknas om man tas bort.
Fan vad självömkan, ändå.
Men jag vet inte hur man får bättre självkänsla.
Jag vet bara att jag inte klarar av att höra vissa saker. Saker som inte ens är illa menade. Saker som bara är skämt, som faktiskt är roliga.
Självömkan.
2 kommentarer:
Då måste du höra hur bar du är tror jag! Det hjälper ng lite i alla fall. Hoppas jag då. Du är en jättesnäll, rolig och helt enkelt fin människa! Det får du aldrig glömma, för du ska inte behöva känna som att du inte räcker till för du gör mer än bara räcker till! Och då menar jag inte att du är för mycket heller, kanske lät som det. Men det är inte så lätt att känna sig självsäker om man inte brukar göra det. Men vet då att vi tycker om dig precis som du är! Det kanske blir lättare då.
Marika säger det bra. Nu blir jag orolig, sa jag nåt som gjorde dig ledsen? Isf är jag ledsen att jag gjorde dig ledsen <3
Skicka en kommentar