Chances aren't given,
they are taken.

Engelskan idag var rätt kul, inte så ångestframkallande som jag trott. Trodde att jag skulle få stå där framme och upprepa mig gång efter gång efter gång så att jag tillslut skulle vara knallröd i ansiktet och ha gråten i halsen. Haha, jag oroar mig för mycket.
Det påminnde iallafall om Teaterprojektet i nian, om den där jävla scenen då jag skulle rusa in och vara fly förbannad. Jag är inte en arg person, det var svårt! Iallafall så tjatade Johnnie gång efter gång på att jag var tvungen göra om, och i slutet var jag så jävla arg på honom att jag satte agerandet perfekt. Haha.
Nu babblar jag en massa meningslöst skit bara för att slippa klicka upp dokumentet som heter "Characterisation - Angela". Uuh. Jag har en hel sida kvar att skriva/inte skriva (eftersom man inte kan skriva så mycket alltså.) Vi får se hur det går. Inget mvg detta.