Hemma!

Är hemma som kvickast på en snabb-visit, efter att ha spenderat eftermiddagen med Gabbe och Emma. Ska snart ta moppen till stugan igen, man vill ju inte missa Morden i Midsummer ;)

Det känns helt gaalet ovant att vara borta från Oxford. Just nu känns det som att jag aldrig varit där, och det märks att det far längre och längre bort..
Det känns inte lika riktigt längre, som att det inte går att ta på det nåt mer. (Visserligen har det aldrig gått att ta på, en resa är något abstrakt - inte något konkret)
Men iallafall. Det känns mindre sant nu när det gått en tid.
Iofs har det bara gått en vecka sen min hemkomst, det kommer ju tillochmed att komma tider då språkresan är ett år bort.
Den kommer inte närmare, är väl slutsatsen.

Men det har varit en fantastisk upplevelse och jag har sett saker jag annars bara kunnat drömma om! Jag har fått in foten i en ny kultur, fått se nya synsätt hos människor och jag har andas luften i ett helt annat land. (Och tro mig, det är skillnad på luften!)
Jag har fått möta nya människor, jag har tagit lokalbussen varje dag och jag har ätit fish and chips. (Ingen jätte höjdare, kan jag väl påstå)
Jag har vuxit som person och gjort saker jag aldrig trodde jag var kapabel till att göra. Jag har förändrats. Blivit modigare. Jag har blivit bättre på engelska och jag har träffat nya människor, fått nya kompisar. Jag har gjort intryck i andra människors liv och jag har skapat nya unika minnen.
Jag har fått vara med om något otroligt, om mitt livs äventyr.
Oxford var underbart.