Hemma igen!

Hej allesammans, Amanda är hemma på svensk mark igen! :)

Måndag klockn elva möttes jag och min svenska grupp utanför Kassam-stadium. (Där hade vi våra klassrum)
Vi väntade i ca 40 minuter och sedan tog vi bussen till flygplatsen i London; Heaththrow (?). Den är verkligen enoooooorm. Där checkade vi in, gick genom säkerhetskontrollen och fick sedan veta att flygplanet till Stockholm var en timme försenat. Så vi bestämde att vi skulle mötas vid gaten senare, och man fick göra vad man ville. Louise och jag gick och köpte lunch (svindyrt; 2 små kycklingrullar, dricka, lite godis, tuggummi och en bok för 20pund!) Sedan åt vi, väntade oc behgav oss senare mot gaten. (Himla tur att de märker ut vägarna till gatarna så bra) Påcägen dit hittade vi en liten Harrods-affär, så jag köpte en underbart snygg Harrods-väska för 16pund (...) och te till mor och far för 2.50 pund.
Sedan gick vi till gaten och behövde inte alls vänta länge innan vi fick sätta oss på planet. Jag hade flyt och fick en fönsterplats. (Lalala)

Sedan blev det flygresa hem på ett par, två timmar. Redan när vi från luften såg Sverige kändes det som hemma. Vi landade och hämtade ut bagaget. Jag och Malin (En tjeje från Haparanda) skulle ta flyget nästa dag till Umeå, så vi var tvungen övernatta. Självklart visste jag om det så mor och far hade bokat ett rum åt mig på rest and fly. Men väl framme visade det sig att EF redan bokat ett rum åt oss, och fixat en ledare som skulle hjälpa oss nästa dag. Vilken besvikelse! Jag hade helt ställt in mig på att få ställas in för den utmaningen själv - och klara av det! Så jag var rätt så butter på snubben Tim med överdriven Stockholmsdialekt som hjälpte oss med incheckningen och hela köret.

Iallafall så checkade vi in och gick genom säkerhetskontrollen, innan vi gick och åt frukost. Klockan var strax efter sju tisdag morgon. Frukosten jag åt bestod av en macka och en juice, vilket motsvarade 60spänn. 60 jävla spänn! Rena råneriet.
Malin och jag hittade sedan gaiten och satte oss för att vänta. Jag passade på att gå på toa före vi skulle få gå ombord på planet, och vilken chock sen! Det luktade så fruktansväert illa att jag nästan spydde i handfatet. Jg höll andan tills jag kommit tillbaka till gaiten - var för rädd för att våga andas.

Sedan fick kliva på planet, jag hade tur än en gång och hamnade bredvid ett fönster. Men eftersom detta var min 4e flygresa under en månad spelade det inte så stor roll längre - jag somnade före planet hade lyft, i princip. Sedan sov jag hela flygresan tills vi landat och väntade tålmodigt tills korridoren på flygplanet tömts på folk innan jag tog hand om mitt handbagage och gick ut ur planet.
Umeåsflygplats är inte så stor, så man går ut ur planet nedför en trapp och sedan går man utomhus en bit tills man når foajén där man hämtar väskorna.
Jag gick i mina egna tankar längst flygplatsens glas-väggar när jag plötsligt hörde en knackning och mina föräldrar stå och vinka glatt. Jag ökade på stegen och väl inne i foajen började jag hulka och gråta för jag fattade inte att dem var så nära. Jag trängde mig fram mellan en gammal tant och en sopkorg när jag möttes av mamma och pappa. Jag kramade dem båda två och började hulka och lipa och snora och hosta på samma gång. (Låg i feber onsdag, torsdag, fredag och lördag)

Resten skriver jag om en annan gång. Dags att bege sig till konsum och sedan ut till lugnet i stugan!

/Amanda-in-sweden!