Oxford story.

Ikväll far mamma pappa och jag iväg till Umeå, sover där en natt i brorens lägenhet och kliver sedan upp klockan fyra på tisdagmorgon, för att sedan fara till flygplatsen.
Flyget går halvsju, alltså måste vi vara där och checka in halv sex. Vilket innebär att vi måste fara inte senare än fem, från lägenheten.
- Det känns jäävulskt tungt må jag säga, men eftersom jag hatar att komma sent (Erhm, undantag då Emma Gab och jag ska å fika - då är jag alltid sen) är det väl lite av mitt eget val, antar jag.

Idag har jag varit ett nervvrak, känslorna har gått i vågor; Jag har haft ångest, jag har varit förbannad, jag har varit helt överlycklig och jag har gråtit. Jag har tillochmed gråtit och skrattat samtidigt.
Jag grät eftersom jag var så jävla orolig, och sedan skrattade jag eftersom jag grät. Sen grät jag ännu mer eftersom jag tyckte att jag var patetisk. Och sen grät jag för att jag inte ens var ledsen.
Älskade älskade mor och far som orkar med mig när mina nerver vänder upp och ner på mitt humör. Det är konstigt att dem inte blir galna och får psykbryt.

Det är helt sjukt att jag om 24timmar kommer vara någonheltannanstans än hemma - jag kommer vara i ett annat land, jag kommer vara i England hos värdfamiljen.
Gaalet.

Förhoppningsvis har de en dator man får låna ibland, så jag kan uppdatera om hur jag lever och lär i "The United Kingdom". Men ni får vänta er inlägg på engelska, eller inlägg utan ÅÄÖ.
Välj själv eller ta båda ;)

Föresten, idag har mor & jag varit och handlar presenter till värdfamiljen.
Till flickorna: Varsin nyckelring med en älg på. (Älgen är klädd i röd respektive blå hängselklänning) samt varsin ask med hjortrongodis.
Till föräldrarna: En bit torkat renkött, norbottenste, hjortronmarmelad och en hantverkssked. (Sked med renhorn på "handtaget")
- Kom ihåg att TE är typ Englands nationalrätt (egentligen inte dock) samt att de verkar vara starkt beroende av frallor med marmelad. Dessutom finns de inte ens hjortron där.
Presenterna köpte jag på Handelshuset och jävlarihelvete vad dyrt det blev! Hela faderullan gick på nästan 300spänn, tur då att modern betalade :)
Sen har jag även köpt (Eller ja, mamma har) ett kontantkort på 200kr. yeye!

Föresten måste jag berätta om hur duktig jag varit i veckan!
Efter att ha köpt ett bar underbara jeansknickers för 400spänn och sedan insett att jag såg ut som en instoppad kycklingkorv idem; började jag motionera. Två 30minuters promenader varje dag, plus ett styrkeschema som innehöll 120situps, armhävningar, knäböj m.m
Jag har kört stenhårt med träningen hela veckan, samt ätit nyttigt varenda dag. (Sånär som på en bit rabarberpaj hos mormor) Och hör och häpna; Det gav resultat!
Mycket tror jag beror på att jag rört mig en hel del och fått igång tarmarna (tragisk och en aning pinsam sanning..) Men det har gett resultat iallafall Jippeihajeeey.
Nu kan jag använda byxorna med lite mera stolthet och lite mindre ångest, - dock har jag en bit kvar till att nå det resultat jag vill nå. Dessutom då jag far till england kanske jag tappar stinget då jag inte har samma rutin som iveckan, men det är bara att kämpa på :)

Nu ska jag nog bege mig, ska ta farväl av min älskade kanin och mitt älskade marsvin, samt ringa mina vänner och säga hejdå. Ska snippa förbi Julia också och säga goodbye till henne också.

SNART FAR JAG! :O :O :O

Bye, Goodbye, Bye bye darling, see you later, hello and goodbye, see you.
/Amanda, languagetravel-girl!

- dessutom är det säkert nu att jag kommit in på IB! :D