Historian. Kan. Dra. Åt. Helvete.

Det löste sig! Rara Jennifer erbjöd sig att vara barnvakt åt Elena på avslutningen, vilket innebär att vi vuxna (Carro, Julia och jag) kan gå ut på kvällen, så fort klockan slagit 00.00 och Carro blivit arton. Väldigt skönt måste jag säga, Jennifer är guld värd i denna situation, för, ni vet ju hur det är; man blir så less att ha småungarna flängades i hasorna på en jämt och ständigt!

;) ;)

att lyssna på bra musik

Jag är evigt tacksam till Jennifer som introducerade mig för denna låt, och ja, för Melissa då också.

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen

att lägga upp bilder från picknicken

att oroa sig

Jag är så rädd för att bli dömd för plagiarism! (eller vad fan det nu heter).
Men om man översätter från ett språk till ett annat borde inte det vara möjligt, va?

Att umgås med fina människor

Det har varit en helt fabulös dag idag, det måste jag säga.
Men nu skall jag dock plocka ur disken och sedan ta en sväng på cykeln, så nåt så oviktigt som bloggning tar jag sedan. Om det visar sig att jag har tid och ork senare ikväll, kanske jag lägger upp en eller två av de hundra bilder vi tog under dagen.

Och så ber vi snällt på våra bara knän att Carro lånar ut lägenheten på examen. Heaheahea. Pussis!

att klaga

Låt mig klaga.

Min rygg dödar mig. Min nacke dödar mig. Mina leder dödar mig. Anade först att det kanske beror på vädret, ty när det blir mulet och regnigt sväller lederna upp, fingrarna ömmar och nacken värker. Men nu när jag blickar (haha ordvalet!) ut genom fönstret är det blå himmel och hyfsat strålande sol.
Misstänker istället att mina timmar vid datorn ställer till det, iallafall när det gäller nacke och rygg. Att sitta ö.h.t är tamejfan ett jävla waller. Vill någon frivilligt ställa upp på att kliva på min rygg lite? Slita ut ett par knutor och mörbulta min ryggrad? Herrgud, jag blir jävlat galen.

Nog jere väl nalta onödigt att he sku va sånt jävla waller borti ryggan min. Fanå.