Idag har jag och bror1 (aka Linus) varit till Piteå och shoppat loss.
Eller, inte vi, snarare han.
Jag följde med som smakråd och såg till att han spenderade ytterligare lite pengar.
Duktiga jag.
Imorgon blir det upp nio för att gå till mormor och hjälpa henne, sen om det är väder ska Emma och jag och plocka blåbär. Haha, vår fantasi är svår att slå. Sedan blir det muffin-bak till broren och sen packning. För Torsdag, då drar jag till Arjeplog och hälsar på moster inklusive kusin inklusive nya hundvalpen. Blir där till Fredag då jag tar bussen hem igen.
Idag fick jag ett samtal från lönekontoret. Kvinnan undrade om jag inte varit på mitt sommarjobb alls iår, vilket jag tamejtusan självklart har! Det var iallafall så att de inte fått in min lönerapport, och utan den kan jag inte få min lön.
Nu är det såhär att min sista arbetsdag, skulle jag ha lämnat in lönerapporten till chefen, så slussade hon den vidare till lönekontoret. Men hoppsan! Naturligtvis glömde jag lämna in den, men kom på det och återvände följande tisdag till avdelningen jag jobbat på. Lönerapporten brukade hänga på kylen, men såvitt jag såg hängde den inte där längre. Den personal som var på avdelningen då var ne kvinna som precis kommit tillbaka från semestern, och hon hade såklart ingen aning om vad jag pratade om. Iallafall letade vi lite bland några papper och konstaterade att nej, rapporten finns inte här, någon av personalen har nog gått ner med den.
På min väg ner tänkte jag passa på att titta in hos chefen och fråga om hon fått den, men dörren var stängd vilket innebär att antingen är hon upptagen eller inte där alls.
Så jag tog helt enkelt förgivet att någon varit snäll och lämnat in den åt mig.
Men uppenbarligen var det ju inte så, så jag lovade tanten på lönekontoret att efterlysa rapporten. Så jag ringde kommunväxeln, bad dem koppla mig till chefen (som naturligtvis var upptagen fram till klockan ett) jag bad då om mob.nummer så jag skulle kunna lämna ett meddelande. Men det behövdes inte, chefen svarade, jag förklarade situationen och hon lovade att ordna det, jag tackade så hemskt mycket och så var det me det!
När jag ändå är inne såhär på temat jobb, kan jag ju berätta att Åsa från Br. Öbergs (interiör affär) ringde igår och frågade om jag fortfarande var intresserad av jobb, - vilket jag självklart naturligtvis är! Hon hoppades även att jag skulle villja jobbe över jul, - vilket jag självklart naturligtvis vill!
Hon sa även att jag kommer få gå en introduktion, lära mig kassan och sedan även var allting finns. Jag skulle inte behöva lära mig allting på en gång, utan få komma in i rutinerna osv.
Helt underbart vad roligt! Nu kanske jag också har jobb till nästa sommar. Hipphurray för det!
xoxo <- resultat av 3 veckor i england.
Amanda
onsdag, augusti 20, 2008
lördag, augusti 16, 2008
Vackra Örnskölldsvik
Igår åkte jag buss i fem timmar för att hälsa på bror Emil som numer är Övik-bo.
Först en timme med buss 32 (mellan älvsbyn piteå) och sedan ca 4 timmars bussresa med kustbussen. Och dyrt var det tamejtusan inte! 156kr, med 10kr tillägg på kustbussen.
Hade tur och fick sitta ensam nästan hela vägen, mellan skellefteå och Umeå fick jag sitta bredvid en äldre tant, men annars verkade ingen ville sitta bredvid mig. (Och det gör mig absolut ingenting!) Varje gång någon ny hoppade på intog jag mitt "bitter tonåring" - ansikte, och det verkade skrämma allihopen, vuxna som ungdomar.
Men jag orkade verkligen inte sitta inträngd allt för länge. Men åandra sidan är väl det vad man får vänta sig om man åker buss.
Iallafullafall anlände jag väl till Öviks busstation sådär vid halv åtta. Möttes av bror och vandrade sedan hem till hans lägenhet. Väldigt mysig är den, kan jag säga. Mycket större än förväntat.
Sedan bjöd jag på mina wunderbara mint-muffins som jag bakat och tagit med, och sedan såg vi mest bara tv. (M.A.S.H)
Idag blev det bad med Alexandra och hennes lillasyster, på Paradisbadet. Helt underbara rutschbanor! Forsen var rätt rolig, och sedan hade de en där man åkte i ringar. Och eftersom man har kvar de mesta av barnasinnet var det väl underhållande. Efter badet gick bror och jag ner till hamnen där vi köpte varsin glass "gammeldags" tror jag den hette. 3 kulor glass, grädde, strössel och topping. Inte illa :)
Middag ikväll blir nog på O'Learys och sedan har vi funderat på bio. Mamma Mia! Eller The dark knight, lockar mig mest.
Vad som händer imorgon återstår att se.
Nu ska jag återgå till Damernas OS-match (Sverige Vs Tyskland)
Flyg i vind!
Amanda.
Först en timme med buss 32 (mellan älvsbyn piteå) och sedan ca 4 timmars bussresa med kustbussen. Och dyrt var det tamejtusan inte! 156kr, med 10kr tillägg på kustbussen.
Hade tur och fick sitta ensam nästan hela vägen, mellan skellefteå och Umeå fick jag sitta bredvid en äldre tant, men annars verkade ingen ville sitta bredvid mig. (Och det gör mig absolut ingenting!) Varje gång någon ny hoppade på intog jag mitt "bitter tonåring" - ansikte, och det verkade skrämma allihopen, vuxna som ungdomar.
Men jag orkade verkligen inte sitta inträngd allt för länge. Men åandra sidan är väl det vad man får vänta sig om man åker buss.
Iallafullafall anlände jag väl till Öviks busstation sådär vid halv åtta. Möttes av bror och vandrade sedan hem till hans lägenhet. Väldigt mysig är den, kan jag säga. Mycket större än förväntat.
Sedan bjöd jag på mina wunderbara mint-muffins som jag bakat och tagit med, och sedan såg vi mest bara tv. (M.A.S.H)
Idag blev det bad med Alexandra och hennes lillasyster, på Paradisbadet. Helt underbara rutschbanor! Forsen var rätt rolig, och sedan hade de en där man åkte i ringar. Och eftersom man har kvar de mesta av barnasinnet var det väl underhållande. Efter badet gick bror och jag ner till hamnen där vi köpte varsin glass "gammeldags" tror jag den hette. 3 kulor glass, grädde, strössel och topping. Inte illa :)
Middag ikväll blir nog på O'Learys och sedan har vi funderat på bio. Mamma Mia! Eller The dark knight, lockar mig mest.
Vad som händer imorgon återstår att se.
Nu ska jag återgå till Damernas OS-match (Sverige Vs Tyskland)
Flyg i vind!
Amanda.
onsdag, augusti 06, 2008
Hemma-hemma
Nu är jag hemma-hemma.
Vi har flyttat hem från stugan, mor och far börjar jobba i veckan.
Förra veckan började jag jobba som solflicka på Nyberga. Helt okej, om man bortser från vissa detaljer som inte alls bör nämnas här :)
Men jag har bara 3dagar kvar, hurrayhurray för det iallafall.
Idag klippte jag mig hos Erika, och jag belv himlansch nöjd, as usual.
Och för den som vill veta är jag rysligt trötter för tillfället och är väl medveten om att jag inte alls har någon röd tråd i kvällens inlägg.
Bäst att lägga skrivandet åt sidan eftersom det inte alls går vidare bra, och fresta med en Oxford bild istället.
Christchurch college
Vi har flyttat hem från stugan, mor och far börjar jobba i veckan.
Förra veckan började jag jobba som solflicka på Nyberga. Helt okej, om man bortser från vissa detaljer som inte alls bör nämnas här :)
Men jag har bara 3dagar kvar, hurrayhurray för det iallafall.
Idag klippte jag mig hos Erika, och jag belv himlansch nöjd, as usual.
Och för den som vill veta är jag rysligt trötter för tillfället och är väl medveten om att jag inte alls har någon röd tråd i kvällens inlägg.
Bäst att lägga skrivandet åt sidan eftersom det inte alls går vidare bra, och fresta med en Oxford bild istället.
Christchurch collegeonsdag, juli 30, 2008
Hemma!
Är hemma som kvickast på en snabb-visit, efter att ha spenderat eftermiddagen med Gabbe och Emma. Ska snart ta moppen till stugan igen, man vill ju inte missa Morden i Midsummer ;)
Det känns helt gaalet ovant att vara borta från Oxford. Just nu känns det som att jag aldrig varit där, och det märks att det far längre och längre bort..
Det känns inte lika riktigt längre, som att det inte går att ta på det nåt mer. (Visserligen har det aldrig gått att ta på, en resa är något abstrakt - inte något konkret)
Men iallafall. Det känns mindre sant nu när det gått en tid.
Iofs har det bara gått en vecka sen min hemkomst, det kommer ju tillochmed att komma tider då språkresan är ett år bort.
Den kommer inte närmare, är väl slutsatsen.
Men det har varit en fantastisk upplevelse och jag har sett saker jag annars bara kunnat drömma om! Jag har fått in foten i en ny kultur, fått se nya synsätt hos människor och jag har andas luften i ett helt annat land. (Och tro mig, det är skillnad på luften!)
Jag har fått möta nya människor, jag har tagit lokalbussen varje dag och jag har ätit fish and chips. (Ingen jätte höjdare, kan jag väl påstå)
Jag har vuxit som person och gjort saker jag aldrig trodde jag var kapabel till att göra. Jag har förändrats. Blivit modigare. Jag har blivit bättre på engelska och jag har träffat nya människor, fått nya kompisar. Jag har gjort intryck i andra människors liv och jag har skapat nya unika minnen.
Jag har fått vara med om något otroligt, om mitt livs äventyr.
Oxford var underbart.
Det känns helt gaalet ovant att vara borta från Oxford. Just nu känns det som att jag aldrig varit där, och det märks att det far längre och längre bort..
Det känns inte lika riktigt längre, som att det inte går att ta på det nåt mer. (Visserligen har det aldrig gått att ta på, en resa är något abstrakt - inte något konkret)
Men iallafall. Det känns mindre sant nu när det gått en tid.
Iofs har det bara gått en vecka sen min hemkomst, det kommer ju tillochmed att komma tider då språkresan är ett år bort.
Den kommer inte närmare, är väl slutsatsen.
Men det har varit en fantastisk upplevelse och jag har sett saker jag annars bara kunnat drömma om! Jag har fått in foten i en ny kultur, fått se nya synsätt hos människor och jag har andas luften i ett helt annat land. (Och tro mig, det är skillnad på luften!)
Jag har fått möta nya människor, jag har tagit lokalbussen varje dag och jag har ätit fish and chips. (Ingen jätte höjdare, kan jag väl påstå)
Jag har vuxit som person och gjort saker jag aldrig trodde jag var kapabel till att göra. Jag har förändrats. Blivit modigare. Jag har blivit bättre på engelska och jag har träffat nya människor, fått nya kompisar. Jag har gjort intryck i andra människors liv och jag har skapat nya unika minnen.
Jag har fått vara med om något otroligt, om mitt livs äventyr.
Oxford var underbart.
fredag, juli 25, 2008
Hemma igen!
Hej allesammans, Amanda är hemma på svensk mark igen! :)
Måndag klockn elva möttes jag och min svenska grupp utanför Kassam-stadium. (Där hade vi våra klassrum)
Vi väntade i ca 40 minuter och sedan tog vi bussen till flygplatsen i London; Heaththrow (?). Den är verkligen enoooooorm. Där checkade vi in, gick genom säkerhetskontrollen och fick sedan veta att flygplanet till Stockholm var en timme försenat. Så vi bestämde att vi skulle mötas vid gaten senare, och man fick göra vad man ville. Louise och jag gick och köpte lunch (svindyrt; 2 små kycklingrullar, dricka, lite godis, tuggummi och en bok för 20pund!) Sedan åt vi, väntade oc behgav oss senare mot gaten. (Himla tur att de märker ut vägarna till gatarna så bra) Påcägen dit hittade vi en liten Harrods-affär, så jag köpte en underbart snygg Harrods-väska för 16pund (...) och te till mor och far för 2.50 pund.
Sedan gick vi till gaten och behövde inte alls vänta länge innan vi fick sätta oss på planet. Jag hade flyt och fick en fönsterplats. (Lalala)
Sedan blev det flygresa hem på ett par, två timmar. Redan när vi från luften såg Sverige kändes det som hemma. Vi landade och hämtade ut bagaget. Jag och Malin (En tjeje från Haparanda) skulle ta flyget nästa dag till Umeå, så vi var tvungen övernatta. Självklart visste jag om det så mor och far hade bokat ett rum åt mig på rest and fly. Men väl framme visade det sig att EF redan bokat ett rum åt oss, och fixat en ledare som skulle hjälpa oss nästa dag. Vilken besvikelse! Jag hade helt ställt in mig på att få ställas in för den utmaningen själv - och klara av det! Så jag var rätt så butter på snubben Tim med överdriven Stockholmsdialekt som hjälpte oss med incheckningen och hela köret.
Iallafall så checkade vi in och gick genom säkerhetskontrollen, innan vi gick och åt frukost. Klockan var strax efter sju tisdag morgon. Frukosten jag åt bestod av en macka och en juice, vilket motsvarade 60spänn. 60 jävla spänn! Rena råneriet.
Malin och jag hittade sedan gaiten och satte oss för att vänta. Jag passade på att gå på toa före vi skulle få gå ombord på planet, och vilken chock sen! Det luktade så fruktansväert illa att jag nästan spydde i handfatet. Jg höll andan tills jag kommit tillbaka till gaiten - var för rädd för att våga andas.
Sedan fick kliva på planet, jag hade tur än en gång och hamnade bredvid ett fönster. Men eftersom detta var min 4e flygresa under en månad spelade det inte så stor roll längre - jag somnade före planet hade lyft, i princip. Sedan sov jag hela flygresan tills vi landat och väntade tålmodigt tills korridoren på flygplanet tömts på folk innan jag tog hand om mitt handbagage och gick ut ur planet.
Umeåsflygplats är inte så stor, så man går ut ur planet nedför en trapp och sedan går man utomhus en bit tills man når foajén där man hämtar väskorna.
Jag gick i mina egna tankar längst flygplatsens glas-väggar när jag plötsligt hörde en knackning och mina föräldrar stå och vinka glatt. Jag ökade på stegen och väl inne i foajen började jag hulka och gråta för jag fattade inte att dem var så nära. Jag trängde mig fram mellan en gammal tant och en sopkorg när jag möttes av mamma och pappa. Jag kramade dem båda två och började hulka och lipa och snora och hosta på samma gång. (Låg i feber onsdag, torsdag, fredag och lördag)
Resten skriver jag om en annan gång. Dags att bege sig till konsum och sedan ut till lugnet i stugan!
/Amanda-in-sweden!
Måndag klockn elva möttes jag och min svenska grupp utanför Kassam-stadium. (Där hade vi våra klassrum)
Vi väntade i ca 40 minuter och sedan tog vi bussen till flygplatsen i London; Heaththrow (?). Den är verkligen enoooooorm. Där checkade vi in, gick genom säkerhetskontrollen och fick sedan veta att flygplanet till Stockholm var en timme försenat. Så vi bestämde att vi skulle mötas vid gaten senare, och man fick göra vad man ville. Louise och jag gick och köpte lunch (svindyrt; 2 små kycklingrullar, dricka, lite godis, tuggummi och en bok för 20pund!) Sedan åt vi, väntade oc behgav oss senare mot gaten. (Himla tur att de märker ut vägarna till gatarna så bra) Påcägen dit hittade vi en liten Harrods-affär, så jag köpte en underbart snygg Harrods-väska för 16pund (...) och te till mor och far för 2.50 pund.
Sedan gick vi till gaten och behövde inte alls vänta länge innan vi fick sätta oss på planet. Jag hade flyt och fick en fönsterplats. (Lalala)
Sedan blev det flygresa hem på ett par, två timmar. Redan när vi från luften såg Sverige kändes det som hemma. Vi landade och hämtade ut bagaget. Jag och Malin (En tjeje från Haparanda) skulle ta flyget nästa dag till Umeå, så vi var tvungen övernatta. Självklart visste jag om det så mor och far hade bokat ett rum åt mig på rest and fly. Men väl framme visade det sig att EF redan bokat ett rum åt oss, och fixat en ledare som skulle hjälpa oss nästa dag. Vilken besvikelse! Jag hade helt ställt in mig på att få ställas in för den utmaningen själv - och klara av det! Så jag var rätt så butter på snubben Tim med överdriven Stockholmsdialekt som hjälpte oss med incheckningen och hela köret.
Iallafall så checkade vi in och gick genom säkerhetskontrollen, innan vi gick och åt frukost. Klockan var strax efter sju tisdag morgon. Frukosten jag åt bestod av en macka och en juice, vilket motsvarade 60spänn. 60 jävla spänn! Rena råneriet.
Malin och jag hittade sedan gaiten och satte oss för att vänta. Jag passade på att gå på toa före vi skulle få gå ombord på planet, och vilken chock sen! Det luktade så fruktansväert illa att jag nästan spydde i handfatet. Jg höll andan tills jag kommit tillbaka till gaiten - var för rädd för att våga andas.
Sedan fick kliva på planet, jag hade tur än en gång och hamnade bredvid ett fönster. Men eftersom detta var min 4e flygresa under en månad spelade det inte så stor roll längre - jag somnade före planet hade lyft, i princip. Sedan sov jag hela flygresan tills vi landat och väntade tålmodigt tills korridoren på flygplanet tömts på folk innan jag tog hand om mitt handbagage och gick ut ur planet.
Umeåsflygplats är inte så stor, så man går ut ur planet nedför en trapp och sedan går man utomhus en bit tills man når foajén där man hämtar väskorna.
Jag gick i mina egna tankar längst flygplatsens glas-väggar när jag plötsligt hörde en knackning och mina föräldrar stå och vinka glatt. Jag ökade på stegen och väl inne i foajen började jag hulka och gråta för jag fattade inte att dem var så nära. Jag trängde mig fram mellan en gammal tant och en sopkorg när jag möttes av mamma och pappa. Jag kramade dem båda två och började hulka och lipa och snora och hosta på samma gång. (Låg i feber onsdag, torsdag, fredag och lördag)
Resten skriver jag om en annan gång. Dags att bege sig till konsum och sedan ut till lugnet i stugan!
/Amanda-in-sweden!
tisdag, juli 01, 2008
Oxford story.
Ikväll far mamma pappa och jag iväg till Umeå, sover där en natt i brorens lägenhet och kliver sedan upp klockan fyra på tisdagmorgon, för att sedan fara till flygplatsen.
Flyget går halvsju, alltså måste vi vara där och checka in halv sex. Vilket innebär att vi måste fara inte senare än fem, från lägenheten.
- Det känns jäävulskt tungt må jag säga, men eftersom jag hatar att komma sent (Erhm, undantag då Emma Gab och jag ska å fika - då är jag alltid sen) är det väl lite av mitt eget val, antar jag.
Idag har jag varit ett nervvrak, känslorna har gått i vågor; Jag har haft ångest, jag har varit förbannad, jag har varit helt överlycklig och jag har gråtit. Jag har tillochmed gråtit och skrattat samtidigt.
Jag grät eftersom jag var så jävla orolig, och sedan skrattade jag eftersom jag grät. Sen grät jag ännu mer eftersom jag tyckte att jag var patetisk. Och sen grät jag för att jag inte ens var ledsen.
Älskade älskade mor och far som orkar med mig när mina nerver vänder upp och ner på mitt humör. Det är konstigt att dem inte blir galna och får psykbryt.
Det är helt sjukt att jag om 24timmar kommer vara någonheltannanstans än hemma - jag kommer vara i ett annat land, jag kommer vara i England hos värdfamiljen.
Gaalet.
Förhoppningsvis har de en dator man får låna ibland, så jag kan uppdatera om hur jag lever och lär i "The United Kingdom". Men ni får vänta er inlägg på engelska, eller inlägg utan ÅÄÖ.
Välj själv eller ta båda ;)
Föresten, idag har mor & jag varit och handlar presenter till värdfamiljen.
Till flickorna: Varsin nyckelring med en älg på. (Älgen är klädd i röd respektive blå hängselklänning) samt varsin ask med hjortrongodis.
Till föräldrarna: En bit torkat renkött, norbottenste, hjortronmarmelad och en hantverkssked. (Sked med renhorn på "handtaget")
- Kom ihåg att TE är typ Englands nationalrätt (egentligen inte dock) samt att de verkar vara starkt beroende av frallor med marmelad. Dessutom finns de inte ens hjortron där.
Presenterna köpte jag på Handelshuset och jävlarihelvete vad dyrt det blev! Hela faderullan gick på nästan 300spänn, tur då att modern betalade :)
Sen har jag även köpt (Eller ja, mamma har) ett kontantkort på 200kr. yeye!
Föresten måste jag berätta om hur duktig jag varit i veckan!
Efter att ha köpt ett bar underbara jeansknickers för 400spänn och sedan insett att jag såg ut som en instoppad kycklingkorv idem; började jag motionera. Två 30minuters promenader varje dag, plus ett styrkeschema som innehöll 120situps, armhävningar, knäböj m.m
Jag har kört stenhårt med träningen hela veckan, samt ätit nyttigt varenda dag. (Sånär som på en bit rabarberpaj hos mormor) Och hör och häpna; Det gav resultat!
Mycket tror jag beror på att jag rört mig en hel del och fått igång tarmarna (tragisk och en aning pinsam sanning..) Men det har gett resultat iallafall Jippeihajeeey.
Nu kan jag använda byxorna med lite mera stolthet och lite mindre ångest, - dock har jag en bit kvar till att nå det resultat jag vill nå. Dessutom då jag far till england kanske jag tappar stinget då jag inte har samma rutin som iveckan, men det är bara att kämpa på :)
Nu ska jag nog bege mig, ska ta farväl av min älskade kanin och mitt älskade marsvin, samt ringa mina vänner och säga hejdå. Ska snippa förbi Julia också och säga goodbye till henne också.
SNART FAR JAG! :O :O :O
Bye, Goodbye, Bye bye darling, see you later, hello and goodbye, see you.
/Amanda, languagetravel-girl!
- dessutom är det säkert nu att jag kommit in på IB! :D
Flyget går halvsju, alltså måste vi vara där och checka in halv sex. Vilket innebär att vi måste fara inte senare än fem, från lägenheten.
- Det känns jäävulskt tungt må jag säga, men eftersom jag hatar att komma sent (Erhm, undantag då Emma Gab och jag ska å fika - då är jag alltid sen) är det väl lite av mitt eget val, antar jag.
Idag har jag varit ett nervvrak, känslorna har gått i vågor; Jag har haft ångest, jag har varit förbannad, jag har varit helt överlycklig och jag har gråtit. Jag har tillochmed gråtit och skrattat samtidigt.
Jag grät eftersom jag var så jävla orolig, och sedan skrattade jag eftersom jag grät. Sen grät jag ännu mer eftersom jag tyckte att jag var patetisk. Och sen grät jag för att jag inte ens var ledsen.
Älskade älskade mor och far som orkar med mig när mina nerver vänder upp och ner på mitt humör. Det är konstigt att dem inte blir galna och får psykbryt.
Det är helt sjukt att jag om 24timmar kommer vara någonheltannanstans än hemma - jag kommer vara i ett annat land, jag kommer vara i England hos värdfamiljen.
Gaalet.
Förhoppningsvis har de en dator man får låna ibland, så jag kan uppdatera om hur jag lever och lär i "The United Kingdom". Men ni får vänta er inlägg på engelska, eller inlägg utan ÅÄÖ.
Välj själv eller ta båda ;)
Föresten, idag har mor & jag varit och handlar presenter till värdfamiljen.
Till flickorna: Varsin nyckelring med en älg på. (Älgen är klädd i röd respektive blå hängselklänning) samt varsin ask med hjortrongodis.
Till föräldrarna: En bit torkat renkött, norbottenste, hjortronmarmelad och en hantverkssked. (Sked med renhorn på "handtaget")
- Kom ihåg att TE är typ Englands nationalrätt (egentligen inte dock) samt att de verkar vara starkt beroende av frallor med marmelad. Dessutom finns de inte ens hjortron där.
Presenterna köpte jag på Handelshuset och jävlarihelvete vad dyrt det blev! Hela faderullan gick på nästan 300spänn, tur då att modern betalade :)
Sen har jag även köpt (Eller ja, mamma har) ett kontantkort på 200kr. yeye!
Föresten måste jag berätta om hur duktig jag varit i veckan!
Efter att ha köpt ett bar underbara jeansknickers för 400spänn och sedan insett att jag såg ut som en instoppad kycklingkorv idem; började jag motionera. Två 30minuters promenader varje dag, plus ett styrkeschema som innehöll 120situps, armhävningar, knäböj m.m
Jag har kört stenhårt med träningen hela veckan, samt ätit nyttigt varenda dag. (Sånär som på en bit rabarberpaj hos mormor) Och hör och häpna; Det gav resultat!
Mycket tror jag beror på att jag rört mig en hel del och fått igång tarmarna (tragisk och en aning pinsam sanning..) Men det har gett resultat iallafall Jippeihajeeey.
Nu kan jag använda byxorna med lite mera stolthet och lite mindre ångest, - dock har jag en bit kvar till att nå det resultat jag vill nå. Dessutom då jag far till england kanske jag tappar stinget då jag inte har samma rutin som iveckan, men det är bara att kämpa på :)
Nu ska jag nog bege mig, ska ta farväl av min älskade kanin och mitt älskade marsvin, samt ringa mina vänner och säga hejdå. Ska snippa förbi Julia också och säga goodbye till henne också.
SNART FAR JAG! :O :O :O
Bye, Goodbye, Bye bye darling, see you later, hello and goodbye, see you.
/Amanda, languagetravel-girl!
- dessutom är det säkert nu att jag kommit in på IB! :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)