I'm so sick of myself.

Den här jävla depressionen eller vad man nu kan kalla det verkar inte ge sig. Jag är fortfarande trött 24/7, har inte lust till något och det känns som att jag aldrig är riktigt glad. Jag är leKäss på allt, inklusive mig själv. Känslan av att villa krypa ut ur mitt eget skinn, ut ur mig själv vill lixom inte försvinna. Bajs, bajs bajs. Jag är så illamående spy-less.

Jag orkar inte ta itu med något i mitt liv heller, fotbollen, skolan, saker att göra; verkligen ingenting. Det enda som är någorlunda kul är väl TP, men det börjar bli jobbigt och ansträngande det med. Uusch. Vi har börjat med kvälls-repetionerna nu, hade första i måndgs då vi först hade två timmar på skoltid och sedan 3timmar utanför skoltid. Äckligt jobbigt men grymt kul. Idag på repet (repetionen) tränade vi några scener, och fick ha lite improviserade sängkläder och allt, det var skitkul. Faktist något som var roligt. Är bara lite orolig om hur jag ska klara av replikerna, min roll är med rätt ofta och pratar en hel del.
Är bestämt nu att jag ska spela kille, jag orkar liksom inte bry mig längre då det har tjorvat så mkt.

DET är också en sak som kommit med den här jobbiga känslan; jag bryr mig inte om något längre. Jag, som förut har varit någorlunda utseendefixerad och fått bryt då luggen inte legat rätt eller sminkat mig noggrannt, bryr mig inte längre. Jag plattar inte ens luggen, sätter fast den i en klämma och så får den sitta. Jag sminkar mig inte mer än nödvändigt och inte noggrannt heller, enda anledningen till att jag gör det är nog för att om jag inte gjorde det skulle mitt själförtroende/självkänsla sjunka till botten, även om jag anser att jag är avskyvärd redan nu.
Eller, avskyvärd är nog att ta i, snarare grå trist och tråkig.

Nej, nu ska jag sluta klanka ner på migsjälv, varken ni eller jag blir gladare för det.

/amanda


Ögon,
de verkar så långt bort
just nu.

Träsnigel

Jag har inte varit inne mkt i veckan, men jag har typ, mått dåligt eller nåt. Jag vet inte riktigt. Direkt efterskolan har et blivit plugg eller att jag snör mig i soffan och ligger där fram till kvällen, orkar inget annat. Har varit till kanis två gånger i veckan dock, och det var asbra väder/före. Helt underbart. Kärlek till snökanonerna <3

Har somnat klockan tio varje kväll, vilket är såå inte jag. Ivanliga fall blir det oftast att jag kommer i säng kring halv elva / elva och somnar inte förens halv tolv / tolv.
Något fel har det varit. Vet inte riktigt vad.

Pratade med mamma igår efter ett litet utbrott jag hade, och troligtvis beror min trötthet/missnöjdhet/jag-kan-inte-ha-kul-het/ledsen het på stress. Hade en grymt tuff höst då jag pluggade i princip 24/7 och hade aaalldeles för höga krav på mig själv samt en omänsklig stressnivå. Och jullovet räckte nog inte för att vila ut, så antagligen är kroppen fortfarande tärd efter hösten.
Kan jag inte få gratis lov eller något för det? (A)

För den som vill veta så fick jag damp på träslöjdsläraren igår, då han kom och trodde att Reb Emma och jag snokade på NOlärarens skrivbord, då vi egentligen skulle lämna en lapp. Han litar verkligen inte på oss, som om han trodde att vi var där för att snoka reda på fakta om andra elever eller något.
Iallafall, det stör mig så in i helvetet mkt när man har sån jävla attityd. Blir ju nästan lite mallig då brodern min kallade honom dum i huvudet när han hade han som träslöjdslärare. Jag vet att man inte ska säga så, men vissa gånger är han så elak. Han ger oss ingen som helst tilltro och låter väldigt illa. Nej, jag skulle mer än gärna diskutera med honom om synsätt och läroplanen.
Och hör och häpna; jag står för det.
Inte nu för att han är mindre värd som människa, han är säkert jätte trevlig och rar och allt positivt man kan vara, men det vore ju bra om han kunde ta fram den sidan av sig själv på skolan och inte försökta rannsaka varenda rörelse vi elever gör inne i personalrummet. Vi har faktist ärenden där vi med, annars skulle vi inte vara där.


Imorrn blir det skoj.


Jag: Okej, då vet du. Nu ska jag vara mystisk och lägga på luren utan att säga hejdå.
Frida: Okej,
Jag: Hejdå.


/amanda


. ögonögonögonögonögon .

Klago-blogg.

På söndag ska jag till IKEA i Haparanda och bränna mitt barnbidrag, som egentligen borde gå till kläder eftersom jag har i princip 4linnen, 2 tröjor och tre koftor. Det blir inte mkt variation då, och jag behöver nåt nytt. Nått fräscht.

Sen behöver jag en klippning, vilket är en önskning jag inte kan genomföra eftersom vi i teatergruppen har fått order av kostym och mask-gruppen att inte klippa upp håret eller sola ingör teatern.
Jag får väl gå runt och se ut som ett as då, jaja.

för övrigt blir det en klagig blogg today då jag känner mig pissful och bajsless på mig själv. Klankar ner på mig själv 24/7 och det gäller allt; Utseende, insidan, skolan, fotbollen, ja, jävlat allt.
Jag är så less på mig själv, ibland önskar jag att man bara kunde ta en paus från den man är, men det är ju som svårt.


Och du. Du.
Dina ögon.
m.

/amanda


En lapp (alltså, en lapplands-människa) hade bott i stockholm i några år och bestämde sig för att fara hem till lappland för att hälsa på sin bror. När han kom hem till gården såg han sin bror stå och ha sexuellt umgänge med en ren.
"MEN VAD GÖR DU?" frågade lappen sin bror.
"Jo, du förstår, ja had så ont i huvvé, så jag gick till doktorn å han sa att ja sku prova nå som het våldtaren"

Alltså, Voltaren värktablett och våld-ta-ren, är ju lixom..aah. Alltså.
Äh. skit samma.

Och när alla andra hade glömt att jag fortfarande var borta, var du den som vnde om och hämtade mig.

Imorgon gör jag mitt gymnasieval. Spännande? Kanske inte när man redan bestämt sig sedan månader tillbaka.

Idag har jag inte gjort någit, absolut ingenting. Vaknade vid halv tio, fick lite grejjer av papsen (som bott på nåt japanskt vandrarhem och hade med sig en kimono? tofflor och sånt man fått gratis)sedan satte jag mig framför datorn och spelade The Sims 2 fram till eftermiddagen, då mamma bad mig gå ut och skotta:

Och det var omöjligt, jävlat omöjligt. Med tanke på min fruktansvärda träningsvärk som befinner sig i hela ryggen, framsidan av magen, vid revbenen, skuldrorna, armarna och nacken, gjorde den blöta och fastklibbade snön even more omöjlig. Det slutade med att jag fick hyper och gick loss på snöslungan, som jag slängde i snön innan jag drog en ramsa som inte är värd att nämnas, och sedan stegade in i hallen med butter min. Där möttes jag av en storflinande pappa som sa "Är du förbannad?" "JA, det gör så jävla ont överallt!" svarade jag. "Jag såg det" flinade pappa ännu mer, och självklart kunde jag inte hålla mig och började flabba lite innan jag sedan satte mig framför datorn, än en gång.

Egentligen skulle jag plugga NO idag, men det glömde jag helt bort. Ganska ovanligt. Jag, som brular plugga hyper, glömde bort det.
Läskigt.

Åt middag hos mormor och morfar, potatisgratäng. M-m-mm, så jävla gott! Och sen så blev det köpes-tårta (från konsum) till efterrätt, det var gott de med.

Förövrigt kan man känna sig rätt så misslyckad som tonåring om man spenderar lördagskvällen med middag hos mormor och morfar.
Inte för att jag inte älskar min mormor och morfar jätte mycket -för det gör jag. Men ändå, jag är tonåring, jag ska leva livet och umgås med kompisar och ha sådär jätte kul jämt och ständigt.
Vi skyller allt på att Emma var på Livskrafts återträff ikväll.

Och detta lilla textstycke tillägnar jag Emma, bara för att den passar så bra;
( Och Emma, du är sådär superduper bra. Den bästa, alltså. Den allra allra bästa någonsin. JagÄlskarDig<3)

Kelly Clarkson - You found me
You found me

When no one else was lookin'

How did you know just where I would be?

Yeah, you broke through

All of my confusion

The ups and the downs

And you still didn't leave

I guess that you saw what nobody could see

You found me

You found me

And I was hiding

'Til you came along

And showed me where I belong

You found me

When no one else was lookin

'How did you know?

How did you know?


Akta att jag ser helt uppblåst ut på bilden.

Fredag

Hemma från Emma nu, hon jag och Gab såg film och proppade i oss godis, chips och dricka. Iallafall vart det inte så sent då Emma ska upp och jobba tidigt imorgon. Filmen vi såg hette typ "Behind the mask" eller något, som var så grymt sjuk så det var inte sant. Och man förutspådde slutet rätt så enkelt. Kasst, med andra ord.

Jag och Emma kom iaf fram till att vi måste våga mer. Måste.

För övrigt har det varit en lugn dag, inspirationen till bilden kom redan någon kväll nu i veckan, vilket ledde till en helt ny idé men med ungefär samma perspektiv, eller hur man nu ska säga det. Lägger upp en bild när jag är klar med projektet.

Och eftersom jag inte tål mjölk, och det är en hel del mjölkpulver i både chips och godis har jag värsta magknipen just nu. Inte att rekomendera, ajaj.

/amanda

Plain Whites - Hey there Delilah

Hey there Delilah

What's it like in New York City?

I'm a thousand miles away

But girl, tonight you look so pretty

Yes you do

Times Square can't shine as bright as you

I swear it's true

Hey there Delilah

Don't you worry about the distance

I'm right there if you get lonely

Give this song another listen

Close your eyes

Listen to my voice, it's my disguise

I'm by your side

Oh it's what you do to me

Oh it's what you do to me

Oh it's what you do to me

Oh it's what you do to me

What you do to me

Hey there Delilah

I know times are getting hard

But just believe me, girl

Someday I'll pay the bills with this guitar

We'll have it good

We'll have the life we knew we would

My word is good

Hey there Delilah

I've got so much left to say

If every simple song I wrote to you

Would take your breath away

I'd write it all

Even more in love with me you'd fall

We'd have it all

Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
What you do to me

A thousand miles seems pretty far

But they've got planes and trains and cars

I'd walk to you if I had no other way

Our friends would all make fun of us

and we'll just laugh along because we know

That none of them have felt this way

Delilah I can promise you

That by the time we get through

The world will never ever be the same

And you're to blame

Hey there Delilah

You be good and don't you miss me

Two more years and you'll be done with school

And I'll be making history like I doYou'll know it's all because of you

We can do whatever we want to

Hey there Delilah here's to you

This one's for you

Oh it's what you do to me

Oh it's what you do to me

Oh it's what you do to me

Oh it's what you do to me

What you do to me.

Och jag älskar älskar älskar den här låten.
<3

Och jag skulle kunna åka flera kilometer på skridskor, bara för att träffa dig.

Emma och jag slapp flamenco-dansen idag och fick måla en ram istället. LillSara är den absolut bästa lärarn!

Iallafall, eftersom vi är så pass skickliga att vi kan prata OCH måla samtidigt, surrade vi på och jag har kommit fram till att vi är nog lika desperata båda två, även om Emma ger mer sken om det än vad jag gör. Jag vet inte varför, men, precis som att drömma, ger det inte det resultat jag vill ha om jag bara pratar om det. Det tar mig lixom ingen vart, jag står bara kvar där jag är och har varit sedan nyårsafton. Lika jävla desperat.
Vi skyller min tröghet när det gäller nyårsafton, på att jag är fruktansvärt dålig på att ta kontakt med nya människor. Även om jag såå gärna tagit kontakt och hållt kontakten med denna.

Det är ju nästan tragiskt så patetisk jag är.

Nu över till teaterprojektet, dagen stora händelse, typ.
Jag ska, som sagt, spela Leonato. Men jag gör om rollen till en kvinnlig roll ist, så det blir Leonita. Detta har alltså varit bestämt sedan måndag, och jag har varit helt överlycklig över att jag kommer få ha värsta frillan, högklackat, klänning, lösögonfransar och lösnaglar. Men idag sopades lyckan under mattan då det kan bli krångel i en scen om jag ska vara kvinna.
"Är det eran dotter, Leonato?"
"Ja, det har då hennes mor alltid påstått"
Där har ni den, den repliken som sabbar i princip allt. Jag förstår inte varför man sak haka upp sig så mycket på det, det är väl bara att stryka den? Det är ju dessutom vi måste göra; stryka en massa scener och repliker så hela pjäsen kommer hinnas med. Detta gör det ju bara enklare.
Eller så gör man om den;
"Är det eran dotter, Leonita?"
"Ja, men om det är min döda makes dotter, vet vi inget om"
Eller något sådant, det kan inte vara så viktigt! Speciellt inte då Benedict och Claudio ska improvisera en hel scen.
Jag måste prata med Tommy och få ut min irritation.
Morr!

Träning ikväll då, konditions/styrke jävla träning. Ibland förstår jag inte varför jag gör det, men samtidigt klår inget känslan man har efter en sådan träning. Man vet verkligen att man gjort något bra, och dessutom kan man proppa i sig mat när man kommer hem, utan en uns av dåligt samvete! Hehe..
Med tanke på idrott hade vi skridskor idag på skolan. Vi delade upp isbanan i två delar; De som ville spela på riktigt på vänster sida, och de som ville "leka" på höger sida. Det var bara jag, Emma, Petra och Johanna som ville "leka" (eftersom vi är vad man kan kalla hockey-amatörer)
iallafall kom JAG på den briljanta idén att spela bara vi, Petra och Johanna mot Emma och mig. Vi gjorde det, och det var svinkul. Speciellt den gången Emma ramla på röven och tappade klubban som svischade genom hallen, likt en bumerang, innan den slog i sargen och sedan föll till backen. Jisses vad jag skrattade, hade såna problem med att stå upp, så jag var tvungen att lägga mig ner på mage för att inte kvävas eller falla framlänges pågrundav mina spagettiben.
Skall understryka dock att JAG och EMMA VANN, med typ ett eller två mål. Johanna utnämner jag dock som bästa målskytt, hon var ruggigt duktig på långskott, och Petra som bästa skridskoåkare. Vi skyller hennes och Johannas superfina passingsspel på hennes skridsko-skills... hrm.. ;)

Nu kära vänner, (eller de få personer/personen som läser detta)
Ska jag gå och göra något annat viktigt.
Typ, tänka på gossen med ögonen
och hur jag ska få kontakt med honom
om vi någongång träffas igen.
ha de bra!

/amanda.

Och du är så perfekt så äckligt perfekt
och jag vill ha dig,
ingen annan.
Dig.

Det mest meningslösa blogginlägget någonsin. Såå jävla trist.

Alltså, jag får helt jävla hyper på stordatorn. Tur att pappas laptop finns som nödutgång, om läget blir för kritiskt och stordatorn barkar totalt. Som den gjorde nyss, typ. Så nu kan jag inte gå in på msn och tala med mina kära vänner, vilket är grymt tragiskt.

Idag på NO'n var vi på gymnasieinformation, på gymnasiet. Lite sent kan man väl tycka, men tydligen gör dem allt för att få fler att gå i kvar i Älvsbyn, nu när alla ungdomar börjar dra sig till Piteå och Luleå. Rektorn och syon pratade på iallafall, om Älvsbyns Gymnasiums alla fördelar och blaha blaha. Sedan fick alla säga vad dem skulle gå och varför dem inte skulle gå i Älvsbyn (dvs dem som skulle gå i Pite/Luleå tex) Jag funderar som sagt på IB eller Media, har inte riktigt bestämt mig än, men jag sa iallafall IB. Fick lite info av syon som ville upplysa mig om att om jag ångrar mig när jag gått ett år kan jag mest troligt inte byta till en annan linje så länge jag inte är redo att börja om från ettan. Men det är lungt, jag har inte tänkt ångra mig. Dessutom kanske jag väljer Media? Vem vet.

Nu snart ska jag på träning och jag är som alla andra dagar, svinit nervös. Har inte tränat de tre senaste träningarna och det ger resultat.. Även om jag inte hunnit träna så mkt regelbundet före det heller, men iallafall. Fotbollen känns på något vis tråkigare nu, men jag fortsätter och hoppas på att min fotbolls-anda kommer tillbaka i sinom tid. Det känns iallafall grymt kul med Vidselsträningen, eftersom det blir mycket spel då. Imorgon är man kanske inte fullt lika entusiastisk, men vad gör det? Det är nyttigt att träna.

Snart ska jag göra mitt gymnasieval, ikväll, imorgon eller Fredag. Vill helst få det bortgjort så fort som möjligt. Är dock skitnervös att göra fel. Huhu, tänk om jag söker i fel ordning när jag väl bestämt mig ? Usch usch, tragiska tanke.

Föresten, bara så alla vet och eftersom det är så grymt intressant; Snus är jävlat dt äckligaste som finns och det äcklar mig till max.
Samma sak med rökning.



Och jag börjar bli desperat, så jävla desperat.
Tänk om vi aldrig träffas igen?
Och jag glömmer aldrig

dina ögon.


Sen blev det en egobild från i höstas också. Sedär Sedär.
/amanda

Bara en kort.

Snart drar jag och Gabb till backen. Andra gången i vinter jag ska och åka, har inte varit så aktiv, dvs. Ska handla lite av Emma också, som jobbar i kväll. Hehe ..

För den som vill veta tror jag att jag börjat bli som min pappa; dvs överkänslig för starka lukter som parfym och hårspray. Det slår igen i näsan typ för ingenting nu, och det är inte en förkylning. Mest troligt är det min egen parfym jag reagerar på och ändå fortsätter jag använda den. Haha, cleaver girl.

Supersnälla NOläraren Lars flyttade upp vårt prov som vi skulle ha på fredag, till fredagen där på. Den 25. Rätt skönt, slipper man plugga gärnet nu, kan verkligen åssit. (Inte ens Sofias tips hjälpte mig, ujuj)

Förövrigt lämnade jag in personbeskrivningen till Dessan idag, och jag upplyste henne om att det snarare blivit en novell. "Dessan, här är , eeeh, Personbeskrivning-grejjset.. öööööh, men det vart lixom mer en novell.... ööh, det blir så ibland." Duktigt Amanda, duktigt.

Och på min novell från åttan fick jag kommentaren att den var lite lång, (4,5 dataskrivna sidor..erhm) men att jag skulle kunna få mvg- på den om jag kortade ner den lite. Helt perfekt!

Nu ska jag till Kanis och åka skiiidor! (I mammas överdragsbyxor, eftersom hon glömde mina täckbyxor i Maggans bil så de numera är i Arjeplog..)

/amanda


Och jag klarar inte av att sluta tänka på dig.

Och jag tänker på dig 10timmar om dygnet .

Det är inte känslorna som börjar ta slut,

nej,

det är minnena som börjar blekna.
Även om jag spenderar 10timmar per dygn

med att tänka på dig

håller det inte minnena vid liv

och jag börjar glömma de där blickarna

du gav mig.

Även om minnena tryter lär aldrig

känslorna ta slut, ty jag håller fast dem med

stålgrepp. Det känns som om du vore den enda

även om vi aldrig talat,

utan bara tittat blygt.

Och jag spenderar 10 timmar om dygnet

med att tänka på dig.

-bara för att hålla minnena vid liv.

Teaterprojektet, here I come!

Jag kan ju börja med att säga att jag aldrig varit med om en sådan känslomässigt konstig dag idag. Har lixom känt mig såå less, trött sjuk och pissig så det är inte sant, men samtidigt har det varit ap-kul.

Började som vanligt med lästimme, och då kom gamla klassföreståndaren Malin in. Hon har fått jobb på Älvåkra igen, som ny klassföreståndare för oss då Tora är barnledig. Alltid kul att träffa Malin, hon är så jävla skön! Iallafall läste vi TP-manus halva lästimmen, hela engelskan och hela svenskan, typ 3h i sträck. Iofs hade vi SO där i mellan, men iallafall. Hur som haver är det grymt drygt att läsa manus på gammelsvenska 1,5h i sträck. Nu har vi iallafall läst ut det första varvet, så nu blir det bara att läsa igenom det på sjävla TP-timmarna och korta alla repliker tillsammans med ledaren - Tommy.
Nog om det, TP kommer bli skitskojj, och jag längtar redan tills veckan före premiären då vi kommer i princip bo i Forum på scenen där, och träna, träna och träna.

Jag ska spela Leonita (aka Leonato) - guvenör av Messina och Heros samt Beatrices faster.

Nu ska jag plugga NO.

Hejsvejs!

Coop-forum, shopaholic! ;P

Här sitter jag då, men världens huvuvärk och dåligt samvete. Har varit hos mormor och hjälpt henne städa undan julen, och meningen är då att jag ska fortsätta i mitt rum, samt städa ut marsvins och kanin buren. Men jag orkar inte! Fan vad lat jag är, kan inte skjuta upp det heller, eftersom det är levande djur vi talar om här, och det är som sagt inte så fräscht att leva i en aoniak-stinkande bur.

Shoppade loss på KONSUM idag. Konsum av alla ställen.. iallafall införskaffade jag (eller snarare min mor på order av mig) nudlar, Hp5 (filmen) sminkborttgnins-servetter och en söt liten växt att ha i rummet, nu när julen ska ut.

Okej, intresseklubben antecknar, men iallafall.

Nu ska jag ta något för min huvudvärk, samt städa buren.
/amanda

Föresten så drömde jag en toppen dröm inatt!

Dina ögon sitter fastklistrade på mina näthinnor, och jag tror de kommer stanna där.

Och det är precis sådana här gånger som man hoppas

att det ska bli precis som i alla

amerikanska tonårsfilmer.

Och man hoppas och hoppas, men nej.

Inte fan kommer han mitt i natten, tårdrypande söt med en

kärleksförklaring.

och jag får helt enkelt inse

att vi aldrig träffas igen,

även om de ögonen har klistrat fast sig

på, under, bakom

mina näthinnor.

Jag håller så hårt att knogarna vitnar.

Egentligen har jag absolut inget vettigt att skriva just nu, men samtidigt känner jag att nu när jag tänkt börja blogga på allvar är det ju trots allt ett måste, - ett stort sådant.

Imorgon gör jag kanske mitt gymnasie-val, vi får se. Inte för att jag riktigt vet vad jag ska välja, velar fortfarande mellan Media och IB. Men stunden får avgöra för jag kan inte väga positiva / negativa saker längre, då jag inte kommer någon vart med det. Hur som helst kommer jag hålla mitt val för mig själv ända tills jag känner för att berätta - bara för att jävlas med alla som vill veta .. hehe ;) Nej, men faktist så känns det bara bättre att göra så. vet inte varför, bara känns så.

**

Nu när jag ändå inte har något viktigare för mig kan jag ju berätta lite kort om nyårsafton 2007-2008.

Jag var med min mor och far i Byske hos några bekanta. Det var James Bond tema på festen, vilket innebar bondbrud för mamma och mig, och Bond för pappsen. Iallafall var det väl trevligt, synd är dock att jag är en riktig jävla toffel när det kommer till att träffa nya människor, vilket innebar att jag inte pratade något i princip med ungdomarna som var där. Så jävla dålig jag är, huhu. Antagligen tycker de ungdomarna att jag var en riktigt socialt handikappad person, eller något, vilket jag egentligen inte är. Eller, kanske bara lite. Men iallafall.
Det första intrycket var nog inte det bästa..
Jag måste träna på det där, helt klart.

Och det spelar ingen roll hur många sagor jag skriver
om prinsar som finner sina prinsessor, sagor med lyckliga slut.
Det ger inte det resultat jag vill ha längre. Jag vill sluta
tvingas leva i min ihopsnickrade lilla drömvärld, jag vill klara
av verkligheten utan dig. Även om jag strävar allra mest
efter att få dela den med mig, min verklighet.

Jag bygger upp en drömvärld, hur det kunde vara om vi var
tillsammans. Och när verkligheten tränger sig på och insikten

att vi aldrig kommer träffas mer,blir för påtaglig, är det skönt
att ha en lugn oas, drömvärld, att fly till.
Jag håller fast vid den som om det vore min enda stöttepelare just

nu..

..och jag tänker inte släppa taget.

/amanda

Kärnfysik

Ååh, jag har hjälpt mamma att städa ut julen nu på förmiddan, och jag måste erkänna att det känns aningen vemodigt. Men samtidigt blir det rätt skönt att få undan all jul, den är ju faktist över nu, och det finns inte längre någon julafton att längta till. Dessutom har jag inte tid att njuta av de mörka vardagarna och den vackra julgranen längre, det enda som susar i skallen på mig nu är det stundande teater projektet som kommer ta upp ca 7 veckor av terminen! Det kommer bli så jäävla kul. På måndag ska jag meddela Tommy vilken roll jag vill vara, och efter det blir det att träna repliker 24/7.
Dessutom är lärarna jävligt snälla, så alla prov som inte är nationella gjorde vi i princip bort förra terminen, och har vi inte gjort det då så tar vi dem efter teaterprojektet.
Jag har inte riktigt fattat hur stort det är än.
Hela sportlovet tror jag faktist vi kommer träna, för då är det ju ganska nära till premiären..

Nu ska jag vara duktig och plugga NO, har prov på Fredag. Kärnfysik. Gud så skojj!
Eller så inte alls.


För övrigt så är protoner plusladdade, neutroner neutrala och elektroner minusladdade. Dessutom är det elektronerna som svischar runt atomkärnan (protoner+neutroner) i flera olika skal. Skalet närmast kärnan kallas för K-skal, där ryms bara 2elektroner, nästa skal kallas L-skal, och där ryms det bara 8 elektroner.
Nu vet ni!
/amanda

Våldtäcktsman?

Nu sitter man här igen med kliande fingrar coh tom hjärna.
Jag vill så gärna skriva något bra, men det är värsta öken i skallen.
Det sista fantasi jag har haft kvar gick åt till personbeskriviningen på skolan, då vi skulle skriva om vad vi helst av allt aldrig skulle villja möta i en mörk skog.
Min blev ingen personbeskrivning, snarare en novell.


Mitt marsvin försökte just våldta min kanin.
Hu, vad man nu ska säga om det.

/amanda

Idétorka..

Jag har så jävla dålig fantasi just nu, typ, en riktig idé-torka. Bara på bilden idag hade jag stora svårigheter med att kläcka fram en idé till en påse vi skulle göra.
Torka, torka, torka..

Nu ska jag skriva ett mail till vardera av mina bröder, och informera om TP-premiären, dvs vilken vecka det är.


Hej!
/amanda

Teaterprojekt på gång.

Och jag kunde inte hålla mig längre än kanske tio minuter. Även om jag inte har något vettigt att skriva i huvudtaget. Har iallafall trixat lite med utseendet på bloggen nu, och ska fortsätta testa och trixa, och se om det blir lite mer personligt till slut. Har dock inte den tiden på mig just nu.

Iallafall, sådant som är lite aktuellt för tillfället är väl att vi dragit igång med TeaterProjektet (TP) på skolan, och hade stormötet idag. Vi delades in i de grupper vi valt (dvs, skådespelare, ljud och ljus, kostym och mask, dokumentation, scenarbetare osv) Själv ska jag försöka motarbeta min scen-skräck och ska alltså agera skådespelare, vilket kommer bli såååå jävla spännande.
Teatern vi ska sätta upp är Shakespeares "Much ado about nothing" - Mycket väsen för ingenting.
Har inte valt någon roll än, men funderar på att ta rollen som Leonato, guvenör i Messina och farbror till Hero.
Den är rätt så lagom stor, tror jag. Inte allt för mycket repliker men han håller ändå till i var och varrannan scen i pjäsen. Åååh, det blir så grymt skojj detta!

Jag har inte mycket vettigare att skriva nu, förhoppningsvis blir inläggen bättre ju mer jag kommer in i det här bloggandet.
Och förövrigt fick min novell betyget VG+ eller MVG - ! Yeye.

Gonatt !

Första inlägget.

VÄLKOMMEN, till min nya blogg!
Jag ska försöka blogga så ofta jag kan och så länge tiden räcker till.
Så nu ryker nog inläggen på lunar. Inte bokstavligt alltså (dem är trevliga att ha kvar) men jag blor nog inte så aktiv där längre.


Keep on reading!
/a.